Res och upptäck ny litteratur

Resor är ett sätt att få nya intryck – arkitektur, språk, spännande mat – och även bra tillfällen att upptäcka ny litteratur. Det var på en tågluff jag första gången stötte på Hunter S. Thompson. Ett solblekt ex av Hell’s Angels: A Strange and Terrible Saga stod i ett bokställ ute på gatan, jag tror det var i Nice.

Hade aldrig hört talas om honom tidigare men blev såld på en gång. Och det var under sommarens tur till London som jag plockade upp min första Chester Himes-roman, Cotton Comes to Harlem, från vandrarhemmets hylla för kvarglömda pocketar.

Hjältarna i boken, de stenhårda svarta Harlemsnutarna Gravedigger Jones och Coffin Ed, är som hämtade från en korsning där Dödligt vapen-filmerna möter blaxploitation, Dirty Harry och Dashiell Hammet. Hårdkokt, stiliserad realism med ett socialt perspektiv där skurkarna finns både bland vita och svarta.

Språket svänger — det är coolt och rakt på sak. Coffin Ed och Gravedigger? De har fått sina smeknamn på förekommen anledning. Båda har lite för många dödsfall på meritlistan.

Himes (1909–1984) visste en del om vad han skrev om. Han var svart och kom från Jefferson City, Missouri i södern. Trots att han som son till en collegeprofessor och en lärare hade hyfsade förutsättningar gick det först helsnett. Han åkte fast för väpnat rån och fick spendera åtta år i fängelse. Där började han skriva och bli publicerad, vilket enligt honom själv gav respekt bland medfångarna. När han muckade tog han upp skrivandet på allvar. Under 40-talet bodde han i Los Angeles och skrev bland annat filmmanus, men tröttnade på rasfördomarna i staden, tog sig till Frankrike där han blev kompis med bland andra Picasso. Chester Himes flyttade aldrig tillbaka till USA igen. Han dog i Moraira vid Spaniens medelhavskust 1984.

Fem brinnande höstböcker

Fem brännande höstböcker

Det är inte bara vädret som är bättre på hösten (jo faktiskt, enligt forskare vid Umeå universitet mår vi bäst av temperaturen i september och oktober) även bokutgivningen peakar då. Här är fem titlar som vi tror att det kommer snackas en hel del om framöver. Ett tips för dig som vill hänga med i debatten.

Marianne Rundströms Passé – de ofrivilliga pensionärerna (augusti)

I år var det tänkt att den välkända tv-profilen Marianne Rundström skulle sluta på svt. Hon hade blivit för gammal, 65 år. Fast enligt henne själv hade hon mycket kvar att ge, så hon kommer att jobba kvar till 67 år. Så varför är åldersnojan så stark i Sverige? I De ofrivilliga pensionärerna söker Marianne Rundström svaret på den frågan.

Niklas Orrenius Skotten i Köpenhamn (september)
Lars Vilks står i centrum för en infekterad diskussion om yttrandefrihet, religion och mångkultur. I sin reportagebok tar journalisten Niklas Orrenius rygg på den omstridde konstnären som lever under ständig bevakning. Vad säger hans fall om vår samtid?

Katarina Wennstams Flickan och skulden (september)
Efter två uppmärksammade böcker om synen på sexuellt våld (Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman) har Katarina Wennstam skrivit en bok om sexuell ryktesspridning, Flickan och skammen. En högaktuell bok med tanke på det senaste årets intensiva debatt om sexuella trakasserier mot kvinnor.

Björn Solfors Skärmtid (september)
”Jag vill spela på plattan”, ropar barnet och förälderns dåliga samvete börjar gnaga. Har hen inte spelat tillräckligt i dag? Borde hen inte gå ut och leka? Vad händer om man spelar för mycket? Blir man dum? Asocial? I Skärmtid möter Björn Solfors forskare, psykologer och föräldrar för att diskutera vår nya skärmbundna generation.

Gellert Tamas Det svenska hatet (oktober)
Gellert Tamas Lasermannen blev en succé när den kom ut 2002 och hyllades som ett viktigt samtidsdokument. Den följdes sju år senare upp av den omdiskuterade De apatiska, en reportagebok om apatiska flyktingbarn. I Det svenska hatet fortsätter Gellert Tamas att belysa Sveriges skuggsida, ”från den förste svenske jihadisten till järnrörsviftande Sverigedemokrater”. En given snackis.