USA

Hillary Clinton vinner väljare med genomtänkt content

Presidentvalet i USA präglas av kampen om att vinna röster på alla uppkomliga sätt. Hillary Clinton använder sig i stor utsträckning av frivilliga dörrknackare. Deras besök och dialoger är noggrant planerade och styrda utifrån datadrivna, skräddarsydda mikrokampanjer samt psykologisk, sociologisk och beteendevetenskaplig forskning.

Ett omtalat experiment utfört av Yale University 1998 visade att dörrknackning är fullständigt överlägset jämfört med andra metoder som brev och telefonsamtal. Dessutom ska det inte vara betalda kampanjarbetare utan volontärer från samma områden som väljarbesöken görs i – med likadan bakgrund blir interaktionen i mötena bäst.

Det gäller alltså att kartlägga väljarna och deras beteenden så mycket som möjligt: Vilka tidningar läser de? Vilka TV-program ser de på? Vilka organisationer stöder de ekonomiskt?

Barack Obama sägs vara en föregångare när det gäller att ta reda på väljarnas profiler. Och enligt en artikel i Modern Psykologi (nr 9 2016) går Hillary Clinton i samma fotspår.

Mikrokampanjer – microtargeting – spelade stor roll för att Barack Obama skulle ta makten i USA. Det går ut på att när man vet så mycket som möjligt om en mindre grupp väljare skickas riktade meddelanden och budskap till dem. Informationsinsamlandet och enkäter kan exempelvis göras via sociala medier som Facebook. I USA är det också tillåtet att hämta ut register över väljarna hos valmyndigheten och få tillgång till namn, rösthistoria, och eventuell partiregistrering, men det går inte i Sverige där valsekretessen är helig.

Utifrån insamlad data delas sedan de undersökta väljarna in i olika kategorier, men också med hjälp av psykologer, så att slutresultatet blir ett mindre antal personlighetstyper av väljare som ”hetsig konservativ” och ”blyg liberal”. Därefter kan specifik propaganda öronmärkas för respektive kategori.

Traditionella metoder som TV-debatter, reklamfilmer och svulstiga tal har alltså mindre betydelse än det personliga mötet. Men Donald Trump kör ändå på i bombastisk stil i just den traditionella fåran. Plus att han enligt artikeln i Modern Psykologi går mycket på sin magkänsla samt spelar på folks rädsla för döden.

I det första fallet får vi antagligen förklaringen till hans märkliga och hätska utspel mot kreti och pleti. I det andra fallet påstår han att terrorism, förstörelse och svaghet med mera beror på hans politiska motsåndare, och att bara han kan systemet och därmed är den ende som kan skydda folket. Och det fungerar – efter varje terrordåd går Donald Trumps opinionsiffror upp.

Contenttrender

Vad trendar inom content? Vi tittar i spåkulan

Livesändningar på nätet och sköna snubbar som grillar. Det är två trender inom content som kommer starkt nästa år.

I alla fall om man ska tro de 28 experter som uttalat sig på Market Insider Groups webbsida.

Vi har läst och sammanfattat deras spådomar.

 

En nöjd kund slår allt

Med en smartphone i handen har varje person blivit en potentiell marknadsförare. En nöjd kund är den bästa (och billigaste) reklamen ett företag kan få. Att förmå vanligt folk att bli ens ambassadör kommer bli viktigt 2017.

Livesändningar och event

Eftersom det finns mer information i omlopp än någonsin tidigare, är det viktigt att vara unik, sticka ut och skapa förväntningar – till exempel genom event och livesändningar. Facebooks nya live-funktion har gett utvecklingen en rejäl skjuts framåt.

Alla vill göra affärer med trevliga typer

Det personliga får genomslag på nätet – det är ingen nyhet. Men enligt Matt Heinz, chef på Heinz Marketing, är det värt att understryka detta än en gång. ”Jag har blivit angenämt chockerad över det positiva genomslag jag har fått genom att publicera statusuppdateringar om renoveringen av vårt gårdshus och om mina grillkvällar.”

Vi går från fiktion till fakta

Alla ägnar sig redan åt storytelling, men 2017 kommer berättandet att skifta fokus från vackra sagor till ett mer avskalat, dokumentärt berättande. Något som har beröringspunkter med möjligheten att sända live på webben.

Content blir en vara i sig

Företag och varumärken kommer inte längre att bete sig som medieföretag – de kommer att bli medieföretag och ge ut tidningar och filmer som konkurrerar med traditionella produktioner. Nike och Sports Illustrated kommer i framtiden att slåss om samma annonsintäkter liksom datorföretaget Intel och tekniktidskriften Wired.

Här kan du läsa texten i sin helhet.

Faust – inget att leka med

Nu är Klaus Manns pjäs Mephisto på gång på nytt i Göteborg, den här gången på Stadsteatern. Historien handlar om skådespelaren Hendrik Höfgen som först driver med Hitler, men som får ett erbjudande han inte kan motstå.
Upplägget är hämtat från den gamla Faustmyten från 1500-talet som tidigare inspirerat både Christopher Marlowe, samtida med Shakespeare, och tyske förromantikern  Wolfgang von Goethe. Att sälja sig till de onda krafterna – och bittert få upptäcka avigsidorna  – är ett tema som de flesta kulturer känner igen, och under samma tid som Klaus Mann skrev Mephisto jobbade bluesmusikern Robert Johnson med samma idé, fast i amerikansk tappning.

I låten Cross Roads  Blues sjunger han om vägkorsningen dit folk med problem söker sig för att – som en sista desperat utväg – sälja sig till djävulen.
Enligt legenden hade han gjort just det själv. Johnson – från början en ganska kass gitarrist – gav sig enligt legenden ut på resor och återkom efter ett tag till Mississippi som sin tids Yngwie Malmsteen.

Men djävulen säljer inget gratis. Faust hamnar i helvetet, skådespelaren Hendrik Höfgen i Mephisto bryter ihop när han tappar trovärdigheten inför sin publik och i låten Cross Roads Blues låter det mer och mer desperat ju längre låten går.

Även kreatörerna bakom verken drabbades av djävulskap. Christopher Marlowe blev dödad i ett krogslagsmål i London, Goethe hade massor med trassel med kärleken och familjen, Robert Johnson fick stryknin i sin drink efter att ha raggat på någon annans fru och Klaus Mann började knarka och tog livet av sig.

När Tintin blev fet

Serietecknaren Jan Lööf har fått kritik för en del stereotypa bilder, bland annat i barnboken Ta fast Fabian. Att en av de kritiserade bilderna är en stiliserad och lite karikerad serieteckning av Jan Lööfs kompis, avlidne musikern Reebop Kwaku Baah som bland annat spelat med Rolling Stones, verkar inte funka som ursäkt. Inte heller att en seriekarikatyr är mer eller mindre omöjlig att göra utan att vrida upp och förstärka olika drag.

Visst, det är svåra gränsdragningar, men när man ifrågasätter saker som att den tecknade Reebop sover med solglasögonen på verkar fantasin och lekfullheten få stå tillbaka för något annat. Ängslighet, kanske.

En annan som fått kritik är Tintins skapare George ”Hergé” Remy som i sin ungdom hade grumliga åsikter, vilket syns i de tidiga albumen. Under Andra världskriget svängde han dock om och försökte göra bot och bättring – utom på en punkt. Förebilden till Tintin, hans elake bror Paul, fick fortsätta att stå ut med att vara karikerad i album efter album. Det inverkade dåligt på hans karriär som officer, han kallades major Tintin. När han blev äldre fick han dock en kraftigare kroppshydda och likheten minskade. Fast håravafallet jobbade tyvärr i fel riktning för Paul, han tappade det mesta utan tofsen längst fram i pannan.

I senare album, bland annat i Det hemliga vapnet, sätter Hergé in en ny stöt mot brorsan. Där är han förebild för Överste Sponz, polischef i diktaturen Bordurien. En fet, elak Tintin – med rakat hår.