Ingen robot spöar Kisch

Skrivroboten Robotea har seglat upp som en konkurrent om jobben för dagens skribenter. En så hård konkurrent att den till och med blev nominerad till Stora Journalistpriset i kategorin årets förnyare. * Det är lätt att föreställa sig hur gamle tjeckiske mästerreportern Egon Erwin Kisch (1885–1948) vänder sig i sin grav. Hans egensinniga reportage, med starkt fokus på att ge sig ut och liksom skapa händelser, är raka motsatsen till de mallade och enkla texter som skrivrobotar producerar åt Wikipedia och vissa nyhetsbyråer.

När Kisch på 20-talet ville göra reportage från den kejserliga korrektionsanstalten Pankratz kyrkogård för förbrytare i Prag fick han avslag från justitieministeriet. Besök tilläts ”endast i vetenskapliga eller tjänstesyften”. Muren till kyrkogården, två meter hög, verkade svårforcerad och det var tveksamt om det gick att häva sig upp. ”Som tur är erbjuder en liten räffla i murbruket stöd för foten.” I samma stycke som han beskriver det svåra och även olämpliga att klättra över, konstaterar han efter ett tag att: ”Äsch! Tidningsmannen är redan över”.

Otroligt elegant formulerat.

Än så länge kräver Robotea lite handpåläggning för att få till det. Men även om den så småningom får upp en någorlunda Hemingway-faktor på språket finns det andra problem. Hur ska roboten få in upplevelser och möten som ger intressanta miljöbeskrivningar och trovärdiga känslor i texten?

Sedan kan man även undra om den liksom Kisch skulle ge sig på lite civil olydnad och göra det enda rätta när den får ett orättfärdigt nej från en myndighet? Och hur skulle roboten göra för att hoppa över muren?

 

* Fotnot: Robotea fick i slutstriden se sig slagen av Expressens krigsskildrare Magda Gad.

 

Läs mer: Ett urval av Egon Erwin Kischs fantastiska reportage finns i samlingsvolymen Den rasande reportern, utgiven på svenska av Ordfront men slutsåld sedan länge. På Antikvariat.net finns flera ex att beställa för en dryg hundring. För den som läser engelska går förlagan – The raging reporter – att köpa ny på nätet. Bland andra från Purdue University Press, för 16 dollar.

Såga fikonspråket – med hjälp av Björnssons geniala uppfinning

 

Som copywriter stöter man ibland på en attityd om att textens utformning inte är så viktig. Bara det är hyfsat korrekt och att rätt budskap finns med, ”fine”.

”Svårläst och lite knöligt? Äh, rätt fakta finns där”.

Men enligt en undersökning som CMI (Content Marketing Institute) hänvisar till på sin sajt har en texts läsbarhet och förmåga att fånga intresse stor effekt på hur bra din content marketing funkar.

I februari förra året lät företaget Acrolinx 800 personer från olika bolag läsa ett budskap för webben, utformat på två olika sätt. Hälften av gruppen fick en rolig och medryckande text med korrekt grammatik. Den andra hälften fick läsa en torr och tråkig text med sämre språkliga kvaliteter. Sedan fick de bedöma om intrycket var positivt, om de fick lust att klicka vidare på länken och hur troligt det var att de skulle köpa något från avsändaren.

Resultatet var slående. Av dem som läste den roliga texten fick 140 procent fler ett positivt intryck jämfört med dem som läste den trista. 186 procent fler blev sugna på att klicka vidare. Dubbelt så många svarade att de skulle kunna tänka sig att köpa något.

För att bedöma läsbarheten använde de sig av en egen programvara, Acrolinx Software. Den checkade av språk, stavning och grammatik och gav ett betyg. Visst, Acrolinx vill göra exakt det som den här artikeln handlar om. De vill sälja sin produkt med en bra text, plus att de lagt till lite statistik.

Men i Sverige har vi en liknande gratistjänst på nätet, lix-räknaren, som analyserar texter och ger dem ett så kallat läsbarhetsindex. Metoden introducerades 1968 av pedagogen Carl-Hugo Björnsson. Indexet kollar antalet ord, antal meningar och hur många ord som har fler än sex bokstäver. Texten här får till exempel betyget 40. Den hamnar precis på gränsen mellan kategorierna ”medelsvår, normal tidningstext” och ”lättläst, skönlitteratur och populärtidningar”.

Kanske borde jobba lite till på den?

Testa lixräknaren: https://www.lix.se/

Beställ Acrolinx undersökning här.

För mer information, kontakta:

Thomas Drakenfors, 031-712 40 14

När ordspråken spårar ur

Att jobba med texter handlar om att ha metaforer, liknelser och ordspråk som don i verktygslådan. Men liksom en tafflig bilmekaniker som tar fel kryssmejsel och vrider sönder skruvhuvudet är det lätt hänt att de språkliga verktygen sänker texten om de används på fel sätt.

En klassiker är ”lök på laxen”. För den oinvigde betyder det att addera något som blir pricken över i. Men lök på laxen syftar på att något har blivit överarbetat och dåligt, det smakar inte lika bra längre. Kanske en smaksak, i och för sig.

Ett annat uttryck som efterhand fått en motsatt betydelse är ”att vädra morgonluft”. Ursprungligen syftar det på att det är dags att dra sig tillbaka. Uttrycket handlar om nattens vålnader som anar att dagsljus är på gång, vilket inte är rätta element för dem. Å andra sidan kan ju vålnadernas död vara någon annans bröd?

”Ont krut förgås inte så lätt” är en klassiker, även om det i just det fallet handlar om en misslyckad översättning. Det där med sprängämnena är i alla fall en feltolkning. Det onda krutet är en försvenskning av tyskans ord för ogräs, unkraut – ”unkraut vergeht nicht”. Fast det spelar inte så stor roll, vi vet vad vi menar och uttrycket funkar i sin förvrängda form. Annars finns ju gamla fina inhemska uttryck att ta till, som ”onda örter växer mest”. Fast med en liten betydelseglidning. Där handlar det mer om att det är farligt kul att leva lastbart medan vardagens slit kan kännas rätt segt och trist, hur nyttigt det än är.

Kanske kan även urspårade ordspråk som ”den som bäddar får ligga”, ”du ska inte kasta sten om du är gjord av glas” eller ”han har fått mjöl på sin kvarn” så småningom bli lika etablerade som tyskans språkliga kirskål?

Hur många känner förresten till hur ordstävet om att ”nu blir det andra bullar” fortsätter?*

 

*Fotnot: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ordstäv

 

Läs mer: En klassiker i sammanhanget är språkvetaren Pelle Holms bok Ordspråk och talesätt. Finns inte på Adlibris med går att hitta på antikvariat för 100–200 kronor, beroende på skicket.

Ordens idé – en långvarig batalj

Content – i USA började det användas i den betydelse det har för vår bransch i början på 2000-talet. Här i Sverige? För fem, sex år sedan dök det upp på allvar. Vi gjorde i och för sig liknande grejer redan tidigare – men kallade det något helt annat. Nu har branschen sedan länge kopplat ihop ordet med beprövade kompetenser och stoppat in dem i snarlika, men ändå lite annorlunda sammanhang. Samma, samma – men ändå nytt och lite mer intrikat.

Det kanske inte gäller just content, men en del ord verkar liksom komma av naturen. Mamma och pappa, de finns i rätt många språk. Banka, raspa och snarka – typiskt ljudhärmande uttryck, lätt att förstå hur de uppstod. Men hur är det med existensen av begreppen för det som orden beskriver? På medeltiden inleddes en flerhundraårig strid om det här. Fanns det liksom en mall för det som orden betyder, redan innan vi har uppfunnit själva prylen? Har Gud givit oss en massa färdiga begrepp som bara ligger och väntar på att bli upptäckta? Stolens idé, låg den liksom i träda tills människan skulle få snilleblixten att tillverka en? Samma sak med cykeln, helikoptern och drönaren. Bland andra Platon och Aristoteles hade idéer om saken.

Men på 1300-talet träder skärpte munken William av Ockham in på den här scenen och startar en ny och långvarig diskussion. De så kallade universalierna finns inte, enligt Ockham. Orden är bara ljud, tomma på innehåll, om vi inte själva kopplar ihop dem med saker omkring oss.

Sedan länge anser de flesta av oss att Ockham vann den striden.

Och även om det var rätt ovant i början är det väl bara att erkänna: Det känns rätt bra att Content och Native skåpade ut uppdragsjournalistiken och artikelannonserna och skapade något nytt och intressantare.

Orden som säljer – utan en bra rubrik ligger din text dåligt till

 

”Prime får sex partners” – i förra veckan fick nyhetssajten Dagens opinion till det med en av sina rubriker. Bara ett mellanslag från något helt annat än vad artikeln handlade om. En slump? Tror inte det, snarare ett verk av en hyfsat driven rubriksättare som inte kunnat låta bli. Ett internt leende i mjugg som sannolikt de flesta läsare också lade märke till.

Rubriker är en konstart för sig, något som bäst slipas på en kvällstidningsredaktion med hårdast möjliga konkurrens om tårarna. Rubriken är också en av de där sakerna som tydligast visar om en ovan skribent varit i farten.

Det blir lätt bara en överskrift, som man säger lite föraktfullt i branschen. Några intetsägande ord som inte lockar till varesig klick eller lösnummer.

Det krävs både övning för att behärska den här textgenren, kortare och mer koncentrerad än en japansk haikudikt. Några knep finns att ta till. Ett är att utnyttja film- och romantitlar. På spaning efter en vinst från förr, om ett bolag med problem, eller En man som heter Jörgen, Erik eller vad som helst för nyhetsbrevets porträtt på nya avdelningschefen. Det retoriska greppet allitteration är ett annat knep att ta till, med flera ord i rubriken som börjar på samma bokstav: Kicki hade koll på kickoffen eller Sam – en supersäljare.

Allra bäst blir rubriken om den har en koppling till bilden. Det gäller att tänka till, vad i bild eller text går det att hugga på. Gör en massa olika utkast, pussla om bland orden, vänd på meningarna och se vad som händer. Plötsligt sitter den där, den bra rubriken som gör att din text får de läsare den förtjänar.

Några klassiska löpsedelrubriker:

”Gudrun Schyman spelar in erotisk film tillsammans med sin ex-man” – Expressen.

”Guillou hemlig sovjetagent” – Expressen. 

”Jag blev förrådd av prästen” – DN. 

Må som en prins i vattnet. Eller?

Må som en prins i vattnet och andra omformade talesätt

”Dra inte alla över en kant” och ”det ska börjas i tid om man vill skratta sig lycklig”…

Ja, dröm om din förvåning över hur gamla talesätt omformas och förändras.

Eller så är det bara en naturlig och successiv förändring mot ett modernare språkbruk och snart är den ursprungliga formuleringen glömd.

Ordspråk och talesätt är ofta ett sätt att förmedla ett budskap, en värdering eller visdom, som de flesta människor i världen kan ställa sig bakom, oberoende av kulturella skillnader.

Men varifrån kommer de gamla talesätten? Allt färre säger i dag hela uttrycket ”det ska böjas i tid det som krokigt ska bli” Då hade det varit självklart att det ska böjas och inte börjas. Men i detta fall tycker många att det är okej att säga att det ska börjas i tid. Samma sak med ”att skratta sig lycklig” som känns helt rätt i dagens positivitetskultur.

”Att dra alla över en kant” känns mer tveksamt. Men varifrån kommer uttrycket ”att dra alla över en kam”?

På 1600-talet skar frisörerna av håret på kunderna med rakkniv utmed en kam. Man hade olika bredder på kammarna för att inte ”skära alla över en kam”.

Allt oftare hör man också en blandning av olika uttryck som inte hör ihop, en så kallad kontamination eller katakres. Det kan vara humoristiskt medvetet eller en ofrivillig felsägning, vilket ofta gör det ännu roligare.

Till exempel ”jag mår som en prins i vattnet” som är en sammanblandning av att ”må som en prins” och ”vara som en fisk i vattnet” och betydelsen är ju ungefär densamma.

Ett annat exempel är ”håll fanan brinnande”, en blandning av uttrycken ”håll fanan högt” och ”håll facklan brinnande”.

Andra roliga sammanblandningar och förändringar som blivit mer eller mindre vedertagna är till exempel ”ta seden i vacker hand” istället för ”ta seden dit man kommer”, liksom att ”inte tala med galen tunga”, ”göra två flugor på smällen” eller ”den man ligger med får bädda”.

En ny variant som tyvärr känns aktuell i dag är ”man ska inte kasta sten på den som ligger” som är en sammanblandning av att ”man inte ska kasta sten i glashus” och ”inte sparka på den som ligger”.

En känd felsägning som många fortfarande säger på skämt myntades på 1980-talet då företagsledaren Refaat El-Sayed sa ”Här ligger en gravad hund”.

Mota språkpolisen i grind, del 4: Ett omstritt tecken m.m.

 

Den som använder semikolon vill bara stila. Det menade författaren Kurt Vonnegut. Men alla håller inte med. Tecknet har numera en egen dag (6 februari) och omhuldas av författare och litteraturälskare över hela världen.
Men när är det egentligen en bra idé att använda ett semikolon? Här tittar vi närmare på detta och på hur man skriver förkortningar.

Förkortningar kan vara bra att ha, även om det ofta blir det bättre flyt om du skriver ut alla ord i förkortningen (på grund av, och så vidare, det vill säga…). Men Ibland, p.g.a. t.ex. platsbrist eller i manualer och kontrakt, kan förkortningar vara på sin plats. Tänk då på att sätta punkt mellan bokstäverna men däremot inte mellanslag:

m.m.

p.g.a.

o.s.v.

Det finns ett antal vedertagna varianter som osv. och dvs. Var bara konsekvent genom hela texten.

Semikolon, detta mellanting mellan punkt och kommatecken, är en riktig vattendelare. Vissa älskar det, andra uppfattar det som snobbigt och överflödigt. Faktum är att det nästan aldrig är påkallat att använda ett semikolon, annat än som avdelare inom längre uppräkningar.
– I butiken finns alla möjliga saker: stekspadar, silar och grytlappar; högtalare, musmattor och webbkameror; dammvippor, hinkar och dammsugare.
Men glöm inte att själva uppräkningen ska inledas med kolon.
Frågan är ändå om det inte är bäst, att låta semikolonet vila, såvida du inte har stenkoll på hur det används. En studie har nämligen visat att bara ett av tre semikolon används korrekt.

ill_språkskola_2

Mota språkpolisen i grind, del 2: Skriv tolv men 13

 

Före och innan – i dag har de två orden blivit närmast synonyma. Men vill du undvika att sticka traditionalisterna i ögonen ska du läsa vidare. På köpet får du veta när bokstäver övergår i siffror.

Månader och veckodagar skrivs med liten bokstav, till exempel januari och måndag. Detsamma gäller helgdagar som till exempel julafton och påskdagen.

Tal
Tal mellan ett och tolv brukar skrivas ut med bokstäver. Tal från 13 och uppåt skrivs däremot med siffor. Långa tal bör delas av enligt principen 5 500, 10 000, 250 000, 1 750 800 och så vidare.

Tid
Tidigare har det varit standard att skriva punkt mellan timmar och minuter, till exempel 20.00 och 17.45. På senare tid har det amerikanska skrivsättet, 20:00, vunnit mark och anses i dag vara lika korrekt.

Före eller innan?
Här har språkpoliserna fått kämpa i motvind på senare tid, då före och innan blivit i stort sett synonyma i allmänt bruk. Vill man slippa petimätermejl från nitiska ordmärkare kan det ändå vara bra att läsa på lite. Korrekt bruk, enligt tradition, är att före är en preposition och följs av ett substantiv eller ett pronomen. Innan är i sin tur en konjunktion och inleder hela meningar och bisatser. Exempel: 1) Vi går ut och käkar före filmen. 2) Vi går ut käkar innan filmen börjar.

Fortfarande oklart? En mer djuplodande utredning hittar du här: http://blog.svd.se/sprak/2011/08/18/fore-eller-innan/

Mota språkpolisen i grind, del 1: Texter som håller streck

Visst kan det vara tröttsamt med besserwissrar som anmärker på språkfel. Som reflexmässigt ondgör sig över nymodigheter eller kokar över när någon skriver dem istället för de.
Men även om det går att göra sig förstådd trots typografiska och grammatiska feltramp, är risken stor att du tappar både läsare och förtroende på vägen. ”Därför kan det löna sig att skriva rätt, för det är ju aldrig fel”, som en klok person sa.
Här är några vanliga misstag som vi stöter på i vårt dagliga arbete. Vi börjar med långa och korta streck samt mellanslagets vara eller icke vara.

Tankstreck (långt streck) använder du för att markera en replik.
– Glöm inte mellanslaget efter strecket.
Används även för att förkorta vissa uttryck, som ”Öppet 08.00–17.00” eller ”Tur och retur Göteborg–Alingsås” (här ska det inte vara ett mellanrum före och efter strecket).

Bindestreck (kort streck) använder du när du vill dela av ett längre ord, som 100-årsjubileum, eller binda ihop orddelar, som i Reklam- och kommunikationsbyrå.
Används i telefonnummer: 031-11 22 33.

Mellanslag för det mesta inget problem – såvida vi inte talar om särskrivningar, vilket är ett kapitel för sig – men det finns par kluriga fall. Före och efter tecken som ersätter ett ord, exempelvis %, + och &, ska det vara mellanslag. Ett undantag är när plus- eller minustecken används som förtecken, som i +20 eller -10.
Undvik alltid mellanslag före och efter citattecken och parentes ( annars ser det så här ” tokigt ” ut ).

Nyord

Språket avslöjar samhällsklimatet

Somliga lusläser konjunkturrapporter, andra håller koll på de senaste trenderna. Ett annat sätt att få en känsla för hur landet förändras är att ta en titt på nyorden.

Islamiska staten till exempel. Visst, den är rätt långt bort, och är kanske inte så känd för att ivra för att berika språken i Västeuropa. Men det är ändå precis vad de har lyckats med. Nya ord 2015, som transitflykting, terrorresa och självradikalisering – att bli radikaliserad utan kontakt med likasinnade – hade vi förmodligen inte sett annars.

Rumänien och Bulgarien har givit upphov till det nya ordet EU-migrant. Det syftar oftast på romer som har det tufft i sina hemländer och som reser utomlands för att tigga.

Här hemma i Sverige bekymrar sig många för hur det ska gå för den svenska journalistiken. Det märks i nyord som nyhetsundvikare – personer föredrar underhållning framför seriösa nyhetsmedier – och robotjournalistik – att skapa artiklar med hjälp av datorprogram.

Inom politiken har det varit ett något turbulent år och ministrar som har svårt för att svara rakt på frågor, som istället upprepar samma budskap om och om igen, har gett upphov till uttrycket talepunkt. Och när det gäller politiska motståndare har en del börjat göra halmdockor, alltså nidbilder av deras åsikter. Klickokrati – att klickande och gillande på sociala medier styr både politiken och journalistiken – och faktaresistens – att inte bry sig om fakta som talar mot ens egen åsikt – är andra nya ord som är intressanta i sammanhanget.

Så har vi spänningen mellan könen. Den gav oss förra året ordet mansplaining – män som gillar att lägga ut texten för kvinnor. Sedan har vi till slut fått ett användbart ord för när kvinnor onanerar: klittra.

Och så kan vi notera att ordet haffa (gripa) har fått en bredare betydelse. Nu betyder det även ragga, vilket kan vara bra att veta för alla som behöver ge sig ut i krog- och dejtingträsket.

Fotnot: Nyordslistan ställs samman av Institutet för språk och folkminnen. Den fullständiga listan hittar du på deras webbplats.

 

För mer information, kontakta

Thomas Drakenfors, 031-712 40 14