emoji

Emojis – skriftspråket som ökar mest

Det kan vara ett hjärta, ett spöke, en apa som håller för öronen eller kanske ett glas bubblande champagne. Du har säkert stött på de grafiska bilderna som kallas emoji och som beskriver känslor och humor i sociala medier, sms och e-post.

Den första emojin skapades redan i slutet av 1990-talet. I dag finns över 800 olika symboler. Nya tillkommer hela tiden och forskare och språkprofessorer är överens om att det är ett av de snabbast växande språken.
Det är inte så konstigt med tanke på att antalet mobilabonnemang (drygt 6,9 miljarder) är i stort sett detsamma som antalet människor på den här planeten (7 miljarder), enligt statistik från FN.

Den amerikanska sajten Emojitracker håller koll på hur många emojis vi använder på Twitter – och vilka som är mest populära.
Tidigare har hjärtat varit ohotat i toppen, men i skrivande stund har symbolen ”face with tears of joy” alltså ungefär ”jag skrattar så jag gråter” tagit över ledningen med 481 838 568 användningar.

Vissa emojis används mer under speciella tillfällen under året, till exempel ökar användningen av fyrverkerier och hamburgare i samband med USA:s självständighetsdag den 4 juli.
Vi sticker inte ut hakan särskilt långt om vi spår att julgranar, snögubbar och rosettprydda paket kommer att fylla våra sociala flöden de närmaste veckorna.Emoji

 

Topp 3 emojis på Twitter enligt Sajten Emojitracker.
1. Face with tears of joy. Har använts över 483 300 000 gånger och betyder ungefär ”jag skrattar så jag gråter”.
2. Black heart suit. Har använts över 454 800 000 gånger och föreställer hjärter ess i en kortlek.
3. Heavy black heart. Har använts över 212 600 000 och används som en klassisk kärlekssymbol.


Fotnot:
Emoji är japanska och står för e-, bild, mo-, skriva och ji, tecken eller bokstav.

 

Enkelt-TD

Håll det enkelt – bli läst

Ord har nästan alltid synonymer, och för den som skriver för dagstidningar, nyhetsbrev eller pressreleaser gäller det att välja rätt: det enkla. Det kan passa för akademiska uppsatser, där det skrivna är en sak mellan en insatt skribent och en lika insatt läsare. Men för en journalist, copywriter eller kommunikatör är krångliga ord oftast hinder som tar död på texterna.

Här gäller det istället att förklara och förenkla. Leta efter ord som alla förstår. Slänga ut ”implementera”, ”prekär” och ”kontinuerlig” och stoppa in ersättningar som ”genomföra”, ”krånglig” och ”ständig”.
Ett annat knep är att hålla verben aktiva. Sök igenom det du skrivit efter de förhatliga s-verben. Skriv om, se till att någon gör saker istället för att saker görs.

Har du många läsare från andra länder får du ta enkelheten ett steg till. En nybörjare på svenska har svårt för småord som ”man” och ”men”. De är lätta att missförstå. Vilken man då? Riktar det sig bara till män? Skriv in en tydligare avsändare: jag, hon, vi eller han. I fallet med ”men” är det en slags möjlig invändning inbyggd i ordet, även om du själv bara ville ha en övergång till en bisats. Något blir ifrågasatt, en tolkning som förresten är rätt vanlig bland infödda svenskar.

Finns det citat med så kan du gärna ha avsändaren med varje gång när det ska vara enkel svenska, även om det är samma person som uttalar sig hela tiden. Långa meningar är inte heller en succé för någon som är ovan vid språket. Så sätt punkt. Dela upp. Håll det enkelt och bli läst.

pretty female college student studying in the university library

Skriva personligt – en enkel övning

Texter som mest bygger på fakta går att skriva utan större inspiration. Men så dyker de där andra typerna upp, de som ska få läsaren att ryckas med.

Det kan vara en blogg eller en inbjudan att skriva personligt i en branschtidning. Kanske en beskrivning av företagets mjukare värden på webbplatsen. Kort sagt, texter som ska åstadkomma mer än att leverera fakta som även ska väcka känslor.

Då räcker oftast inte branschens specialuttryck och paragraferna i Svenska skrivregler hela vägen fram. Det levande, personliga språket kräver träning och proffsskribenter tar då och då till inspirationskurer för att utveckla sig, eller för att knäcka skrivkrampen.

Här är en övning. Sätt dig i en offentlig miljö och iaktta. Sök efter saker som händer i det vardagliga. Fantisera om det du ser och anteckna, se till att få med intryck från alla fem sinnen. Samla det till ett kort manus. Läs, ändra, flytta runt meningar och se vad som händer. Ofta lyfter texten oväntat efter några ändringar och strykningar.

Sedan kan du prova att göra som bland andra David Bowie, Rolling Stones och poeten William S Burroughs – klipp ut ord och meningar och sortera om dem. Se om det blir några märkliga nya associationer.

Jobbigt att klippa? Ta hjälp av en cut-up-maskin på nätet: www.languageisavirus.com.
Lycka till.

Läs mer: Hundra huskurer mot skrivkramp av Rosemarie Eliasson. Används bland annat i vidareutbildning för journalister.

För mer information, kontakta:
Thomas Drakenfors, 031-712 40 14

_MG_7981_hand_med_mus2-TD

Undvik att läsaren klickar vidare

Ett av firmans uppdrag har blivit en succé och alla är glada. Inte minst projektledaren som bett dig göra en artikel om det till nästa digitala nyhetsbrev.

Men att presentera resultat och fakta utan att läsarna tappar intresset och klickar vidare till nästa grej är en utmaning. Hemligheten är att bygga upp det du vill ha sagt enligt en effektiv journalistisk mall.

Här är ett av de vanligaste uppläggen:

  • Börja med en inledning på högst tre korta meningar där du lyfter upp någon av de bästa sakerna. Skriv sedan din huvudtext. En bra längd i ett nyhetsbrev är högst 1000 tecken, mellanslagen inräknade.
  • Efter ett par meningar löpande text kan du lätta upp med ett kort citat från exempelvis projektledaren eller kunden. Skriv sedan två, tre meningar till innan du eventuellt lägger in ett citat till på slutet.
  • Nu hamnar du i det mest kritiska läget. En massa bra saker fick inte plats och du är frestad att börja lägga till. Gör inte det. Om du vill ha läsaren med dig genom hela artikeln gäller det att krydda med lagom mycket fakta.

I en lyckad artikel styr formen över innehållet, inte tvärtom. Annars blir det lätt en torr och tråkig redovisning i stället för en text som gör jobbet: att väcka uppmärksamhet för det lyckade uppdraget.
Lycka till.


Tre tips till:

  • Använd faktarutor i stället för att tynga artikeln med för många uppgifter.
  • Håll dig till den bestämda längden. Stryk hellre än att tänja på texten.
  • Var lättsam i citaten. Talspråk ska helst inte vara för byråkratiskt.


För mer information, kontakta: Thomas Drakenfors, 031-712 40 14

121023_poesi

Verser för vitala texter

121023_poesiBokmässan är knappt över och Nobelstiftelsen har precis lyckats göra ännu en okänd ordvrängare till superstjärna. Men vem läser en poet?

Fast för en skribent är det ingen dum idé. Lite versrader kan ge glöd åt skrivspråket. Visst, en del passar bäst för grå kostym, ekskrivbord och ett porträtt på Wittgenstein på väggen.

Annat går rakt in i hjärtat, som Walt Whitman. Boken Leaves of Grass, med långa passager som ofta bygger mer på upprepningar än rim … många har härmat. Det är Whitman som Robin Williams – stående på en skolbänk – citerar i filmen Döda poeters sällskap. ”O Captain my Captain!”

Rumlaren Charles Bukowski är en annan som inspirerat många, bland annat åtskilliga journalister. Rak, okomplicerad, effektivt och uttrycksfull. Men med ett innehåll som inte passar för känsliga läsare. Han gjorde en mängd diktsamlingar. Dessutom en handfull romaner, med skildringar från Amerikas bakgator, vilka blivit mindre klassiker. Bukowski var journalistutbildad och hade en förmåga att kickstarta en text på sätt som gör garvade kvällstidningsreportrar gröna av avund.

Men man behöver inte gå så långt. Bara några mil utanför Göteborg bor Pamela Jaskoviak, mest känd som krönikör i radio. Men även poet med ett snärtigt språk. I samlingen Svart Tulpan (Polycolor) blandar hon populärkultur och personligt med snygga komprimerade miljöbeskrivningar. Läs och lär.

Läs mer: Under några höstveckor har Västtrafik haft dikter uppsatta på fordonen i Göteborgs stadstrafik. Läs Newsrooms intervjuer med poeterna som deltog.

Hitta böckerna: Leaves of Grass finns i olika svenska översättningar, bland annat Strån av gräs från 1935. Leta på antikvariat, vilket även gäller för Svart tulpan av Pamela Jaskoviak. Flera av Charles Bukowskis böcker går att beställa i pocketversioner från Lindelöws förlag för några tior per styck.

Vinn en pocket: Ett ge bort-ex av Bukowski-antologin Drivved står i Newsrooms bokhylla. Intresserad? Klicka här för att delta i utlottningen.

120612_Kaseri

Konsten att skriva ett kåseri

120612_KaseriKåseriet, en genre någonstans mitt emellan skönlitteratur och journalistik.  Ett andningshål för den som mal på med att skriva brödtext på jobbet.

Ett forum för att vässa verktygen och prova nya grepp. Personligt, iakttagande, oftast underhållande. Tekniken för att bygga upp ett kåseri är densamma som krävs för ett spirituellt tal, en snärtig blogg eller en medryckande ledare till ett nyhetsbrev.

Typiskt är att bygga upp texten kring en reflektion. En händelse, en låttext eller ett ordspråk som ringer i huvudet. Märkliga handlingar, oväntade möten. Två episoder, meningslösa var för sig, får ny mening när de pusslas ihop.

Inga idéer? Gå ut på stan, sug in intryck och försök att få med alla sinnen. Ta med lite rekvisita. Ett speciellt föremål, något att äta. Tjuvlyssna, anteckna det du hakar upp dig på. Tillbaka på kammaren väntar det roligaste: att försöka hitta en linje i iakttagelserna.

Utnyttja fenomen som skrock, slump, spådomar, gudomliga ingripanden, astrologi och parapsykologi. Tveksamma i vanlig journalistik, men helt rätt här. Ett knep för att komma i rätt stämning är att härma. Hur hade Tranströmer eller Ranelid skildrat det här? Strindberg? Knycka några fraser? Helt okej, men skriv om så att orden blir dina.

Prova med att pussla om stycken och se om det händer något. Stryk bort all barlast som skaver, då brukar texten lyfta. Funkar det ändå inte? Låt texten ligga några veckor, en månad. Kanske har det hänt något nytt som gör att allt faller på plats?

Läs mer: De duktiga kåsörerna huserar på dagstidningarnas sidor för serier och udda material. Namn och nytt på DN, Världens gång på GP. Några nutida kåseriskribenter: Hanna Hellqvist och Johan Croneman, DN, Kristian Wedel, GP. Internationella kändisar: Candace Bushnell, Carl Hiaasen och Damon Runyon

Students at lecture

Håll ihop orden – annars kan det bli helt fel

Rök fritt, styck mord och press release – särskrivningarna både skapar förvirring och väcker språkrensarna inom oss. Men det är inte alltid så lätt att hålla isär begreppen, inte ens för den som har en väl utvecklad känsla för ord och stavning.

”Väl utvecklad” är förresten ett exempel där det går att göra lite hur man vill utan att betydelsen blir direkt förändrad. Skriver du isär blir det bara lite mer eftertryck på ”väl”.  Men varför blir det så här? Många skyller på det engelska inflytande. Där är särskrivning mer regel än undantag.

Det finns metoder för att reda ut begreppen. På Språkrådet rekommenderar de att läsa texten i långsam takt och lyssna efter om ordet har en så kallad sammanfattningsaccent. Femton och fem ton till exempel. Fem ton saknar sammanfattningsaccent, liksom grön sak.  På sajten skrivihop.nu, en webbplats helt dedikerad åt att bekämpa särskrivning, tar de upp några svåra fall: svartabörshaj, näradödenupplevelse och bergochdalbana. Alla tre ska skrivas just så. Ihop.

Språkrådet bjuder på ett annat bra fall, det långa krångliga ordet kassaterminalsystem. Kassa terminalsystem är något helt annat.
Men det kan bli ännu roligare. Brunstens batterier till exempel. Vilka manicker ska man ha dem i? Och vad är en skygg lapp rädd för? Sjuk gymnast?

pretty female college student studying in the university library

Den gäckande rubriken

Bara några få ord till när hela ingressen och brödtexten är klar.
Ska väl inte vara så svårt?

Jo, det är det. Talar vi kvällstidningar så är det något som kan göra en medarbetare legendarisk – förmågan att sätta en slagkraftig rubrik till en text eller på en löpsedel. Även när det gäller kundtidningar, pressreleaser och nyhetsbrev är rubriken viktig. Många landar i det som nedlåtande kallas en överskrift, alltså en rätt meningslös sammanfattning. Rubriken ska vara mycket mer. En ordlek som fångar in texten och helst även lyfter den en aning. Det är nästan metafysiskt, en fråga om känsla och talang som man känner igen men inte riktigt kan förklara.

Men några verktyg finns det att ta till. Alliteration är bra, det vill säga flera ord som börjar på samma bokstav, typ Miljonvinst till Mona i Mjölby. Ett annat knep är att spinna på ordlekar i stil med Liten tant fick stor vinst. Romantitlar är också vanligt att man använder. Hur många gånger har vi inte sett På spaning efter den miljonvinst som försvann, På bankkontot intet nytt eller Gräddhyllan tur och retur?

Till sist, tänk på bilden och försök få rubriken att jobba ihop med den. Och hur dåligt det än blir: gör ändå alltid ett rubrikförslag till den som gör layouten. Även om den är kass så ger den formgivaren en ledtråd till vad du tyckte var viktigt när du skrev.

politik

Brödtexten ska vara enkel

Lång, vindlande, omständlig, konstig kommatering. Det funkar för nobelpristagaren Claude Simon, men INTE i en tidningsartikel. En brödtext ska vara enkel.
Spänstig eller snärtig är andra bra egenskaper. Men hur får man till det? Aktiva verb är ett av de bästa tricken. Skriv ”Zlatan nickade bollen”. Inte ”Bollen nickades av Zlatan”.
Och använd tydliga pronomen. Som jag, han, de och Zlatan. Helst inte ”man”, för då låter det som om du inte vill stå för vad du skriver. Dessutom, börjar man använda man så blir det lätt man hela vägen. Ett per text är okej, men helst inte fler.

Förutom i citat, där går det bra med man.
När det gäller sägeverben – menar, tycker, förklarar, hävdar och säger – finns det två olika förhållningssätt. Variation eller konsekvens.

Liksom de flesta språkvårdare inom kåren rekommenderar Artikelskolan konsekvens. Håll dig till ”säger”.

– Börja köra lastbil igen, säger arrangören och sparkar Elvis.
”Säger” är slitstarkt och tål att upprepas.

Till sist, alla reportrars superklyscha – kill your darlings.
Stryk den där fräna formuleringen som du är så där extra nöjd med.
Ta den åtminstone i övervägande ett par extra varv.
Oftast är det bara du själv som tycker att den är bra.

Språkskolan rekommenderar: Martha Gellhorn, George Pelecanos, magasinet Filter.

Isolated female hand typing on laptop keyboard

Den avgörande inledningen

Tre meningar lång. Kanske kortare men helst inte längre.
Det handlar om ingressen, förstås.

Det är det typiska stället att slarva bort sin text. En trist ingress.

Tidningsartikel eller pressrelease, principen är den samma. Men hur ska den se ut? Idealet är tre utgångar, helst rätt korta så att den går att redigera i en ganska perfekt kvadrat i spalten.

Är det en typisk nyhetsartikel ska den ha med det allra viktigaste. I princip ska det räcka med att läsa de där tre första raderna. Sen har man fattat allt.
Ingressen måste vara intresseväckande, det är ett krav. Somliga beskriver den som en trestegsraket. Startar, lyfter och bränner iväg på tre. Poff.

När det gäller innehållet finns det två skolor. Det vanligaste är att den står för sig själv, att allt som står i ingressen tål – till och med bör – upprepas i brödtexten.

Men det går oftast lika bra att bara skriva vidare, att helt enkelt fortsätta på den inledande rivstarten. Särskilt om det är ont om plats.
En annan regel är att inte börja med ett direkt citat, ett så kallat talminus. Men som vanligt med såna här saker – regler är till för att brytas, bara man vet vad man gör.