USA

Hillary Clinton vinner väljare med genomtänkt content

Presidentvalet i USA präglas av kampen om att vinna röster på alla uppkomliga sätt. Hillary Clinton använder sig i stor utsträckning av frivilliga dörrknackare. Deras besök och dialoger är noggrant planerade och styrda utifrån datadrivna, skräddarsydda mikrokampanjer samt psykologisk, sociologisk och beteendevetenskaplig forskning.

Ett omtalat experiment utfört av Yale University 1998 visade att dörrknackning är fullständigt överlägset jämfört med andra metoder som brev och telefonsamtal. Dessutom ska det inte vara betalda kampanjarbetare utan volontärer från samma områden som väljarbesöken görs i – med likadan bakgrund blir interaktionen i mötena bäst.

Det gäller alltså att kartlägga väljarna och deras beteenden så mycket som möjligt: Vilka tidningar läser de? Vilka TV-program ser de på? Vilka organisationer stöder de ekonomiskt?

Barack Obama sägs vara en föregångare när det gäller att ta reda på väljarnas profiler. Och enligt en artikel i Modern Psykologi (nr 9 2016) går Hillary Clinton i samma fotspår.

Mikrokampanjer – microtargeting – spelade stor roll för att Barack Obama skulle ta makten i USA. Det går ut på att när man vet så mycket som möjligt om en mindre grupp väljare skickas riktade meddelanden och budskap till dem. Informationsinsamlandet och enkäter kan exempelvis göras via sociala medier som Facebook. I USA är det också tillåtet att hämta ut register över väljarna hos valmyndigheten och få tillgång till namn, rösthistoria, och eventuell partiregistrering, men det går inte i Sverige där valsekretessen är helig.

Utifrån insamlad data delas sedan de undersökta väljarna in i olika kategorier, men också med hjälp av psykologer, så att slutresultatet blir ett mindre antal personlighetstyper av väljare som ”hetsig konservativ” och ”blyg liberal”. Därefter kan specifik propaganda öronmärkas för respektive kategori.

Traditionella metoder som TV-debatter, reklamfilmer och svulstiga tal har alltså mindre betydelse än det personliga mötet. Men Donald Trump kör ändå på i bombastisk stil i just den traditionella fåran. Plus att han enligt artikeln i Modern Psykologi går mycket på sin magkänsla samt spelar på folks rädsla för döden.

I det första fallet får vi antagligen förklaringen till hans märkliga och hätska utspel mot kreti och pleti. I det andra fallet påstår han att terrorism, förstörelse och svaghet med mera beror på hans politiska motsåndare, och att bara han kan systemet och därmed är den ende som kan skydda folket. Och det fungerar – efter varje terrordåd går Donald Trumps opinionsiffror upp.