Att jobba med texter handlar om att ha metaforer, liknelser och ordspråk som don i verktygslådan. Men liksom en tafflig bilmekaniker som tar fel kryssmejsel och vrider sönder skruvhuvudet är det lätt hänt att de språkliga verktygen sänker texten om de används på fel sätt.
En klassiker är ”lök på laxen”. För den oinvigde betyder det att addera något som blir pricken över i. Men lök på laxen syftar på att något har blivit överarbetat och dåligt, det smakar inte lika bra längre. Kanske en smaksak, i och för sig.
Ett annat uttryck som efterhand fått en motsatt betydelse är ”att vädra morgonluft”. Ursprungligen syftar det på att det är dags att dra sig tillbaka. Uttrycket handlar om nattens vålnader som anar att dagsljus är på gång, vilket inte är rätta element för dem. Å andra sidan kan ju vålnadernas död vara någon annans bröd?
”Ont krut förgås inte så lätt” är en klassiker, även om det i just det fallet handlar om en misslyckad översättning. Det där med sprängämnena är i alla fall en feltolkning. Det onda krutet är en försvenskning av tyskans ord för ogräs, unkraut – “unkraut vergeht nicht”. Fast det spelar inte så stor roll, vi vet vad vi menar och uttrycket funkar i sin förvrängda form. Annars finns ju gamla fina inhemska uttryck att ta till, som ”onda örter växer mest”. Fast med en liten betydelseglidning. Där handlar det mer om att det är farligt kul att leva lastbart medan vardagens slit kan kännas rätt segt och trist, hur nyttigt det än är.
Kanske kan även urspårade ordspråk som ”den som bäddar får ligga”, ”du ska inte kasta sten om du är gjord av glas” eller ”han har fått mjöl på sin kvarn” så småningom bli lika etablerade som tyskans språkliga kirskål?
Hur många känner förresten till hur ordstävet om att ”nu blir det andra bullar” fortsätter?*
*Fotnot: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ordstäv
Läs mer: En klassiker i sammanhanget är språkvetaren Pelle Holms bok Ordspråk och talesätt. Finns inte på Adlibris med går att hitta på antikvariat för 100–200 kronor, beroende på skicket.