Ordens idé – en långvarig batalj

Content – i USA började det användas i den betydelse det har för vår bransch i början på 2000-talet. Här i Sverige? För fem, sex år sedan dök det upp på allvar. Vi gjorde i och för sig liknande grejer redan tidigare – men kallade det något helt annat. Nu har branschen sedan länge kopplat ihop ordet med beprövade kompetenser och stoppat in dem i snarlika, men ändå lite annorlunda sammanhang. Samma, samma – men ändå nytt och lite mer intrikat.

Det kanske inte gäller just content, men en del ord verkar liksom komma av naturen. Mamma och pappa, de finns i rätt många språk. Banka, raspa och snarka – typiskt ljudhärmande uttryck, lätt att förstå hur de uppstod. Men hur är det med existensen av begreppen för det som orden beskriver? På medeltiden inleddes en flerhundraårig strid om det här. Fanns det liksom en mall för det som orden betyder, redan innan vi har uppfunnit själva prylen? Har Gud givit oss en massa färdiga begrepp som bara ligger och väntar på att bli upptäckta? Stolens idé, låg den liksom i träda tills människan skulle få snilleblixten att tillverka en? Samma sak med cykeln, helikoptern och drönaren. Bland andra Platon och Aristoteles hade idéer om saken.

Men på 1300-talet träder skärpte munken William av Ockham in på den här scenen och startar en ny och långvarig diskussion. De så kallade universalierna finns inte, enligt Ockham. Orden är bara ljud, tomma på innehåll, om vi inte själva kopplar ihop dem med saker omkring oss.

Sedan länge anser de flesta av oss att Ockham vann den striden.

Och även om det var rätt ovant i början är det väl bara att erkänna: Det känns rätt bra att Content och Native skåpade ut uppdragsjournalistiken och artikelannonserna och skapade något nytt och intressantare.