Att vara på en kommunikationsbyrå är givande på många sätt. Inte minst för att man får lära sig att fundera över hur och varför man använder sig av olika kommunikationskanaler och på vilket sätt man gör det bäst.

Nyss hade vi ett intressant möte om sociala medier. Så fort man bara nämner ordet är det lätt att det blir ett för stort begrepp - för många känns det redan urvattnat och svårt att konkretisera. Däri ligger svårigheterna, men också möjligheterna. Om man lyckas anpassa användandet till den verksamhet man bedriver kan det vara mycket lyckat.

I min umgängeskrets är sociala medier något de flesta använder utan att reflektera över hur, eller varför. Det har blivit en naturlig av deras vardag. Som privatperson är det inte så många som funderar över varför de skapar en profil på exempelvis Facebook. Som företag är det desto viktigare att gå igenom varför man gör det, hur profilen ska användas, vem som har ansvar för att uppdatera och så vidare.

Jag tror att det är därför många tvekar. Det blir ett för stort projekt. Dock tror jag att det är väsentligt att man inte helt avfärdar sociala mediers genomslagskraft om det används på rätt sätt - och att man börjar fundera över vad det kan göra för ens företag. Den tekniska utvecklingen går snabbt. Man kan inte stoppa den, men man kan springa i kapp den och utnyttja möjligheterna i den.

Det här är ett ämne som kan diskuteras fram och tillbaka. Jag lämnar det där med en kort reflektion.

Som sagt, utvecklingen går snabbt. Jag tror och hoppas att detsamma gäller min personliga utveckling här på Newsroom. Nu har jag ungefär två månader kvar. Jag ska utnyttja alla möjligheter jag får och göra det bästa av dem!

Kristin Thunberg

Fotnot: Kristin Thunberg går andra året på Informationsproduktion-Prepress på Yrkeshögskolan Göteborg. Kristin praktiserar på Newsroom fram till 9 mars

2010 valdes Mark Zuckerberg, killen som grundade Facebook. Men när amerikanska tidskriften Times här om dagen utsåg årets person 2011, då blev det - demonstranten. Times syftar på upproren i bland annat Egypten, Libyen och Tunisien samt Occupy Wall-street-rörelsen.

Inget konstigt med det. Nu får vi bara hoppas att inte demonstranterna i en del av de där länderna gör bort sig. Startar diktaturer, börjar förtrycka på andra sätt eller gör något annat dumt: att de drabbas av samma öde som flera av dem som på 80-talet utsågs till Årets svensk.

För dem blev det rena förbannelsen. SVT:s Rapportredaktion höll på med utnämningen från 1984 till 1989. Kriteriet var att det skulle handla om en person som stått i centrum för nyhetsrapporteringen och de lyckades på några år pricka in finansmannen Reefat El Sayed, länspolismästaren i Stockholm, Hans Holmér, och förlagsredaktören Ebbe Carlsson. Tre personer som snabbt sjabblade till det på olika sätt efter att de blivit hyllade.

När Rapport skulle utse Årets svensk 1989 var den mest mediebevakade svensken - utan konkurrens - kåkfararen och missbrukaren Christer Pettersson, misstänkt för att ha mördat Olof Palme. Det blev dödsstöten för projektet, det lades ner.

Göran Björklund

Fotnot: Årets svensk återupplivades i slutet av 90-talet. Sedan 2006 är det tidskriften Fokus som utser vinnaren: senast nätaktivisten Christoffer Kullenberg.

Förhoppningsvis har alla wannabees som företagsledare förmågan att skilja på person och produkter. Annars är det lite oroande med den senaste kioskvältaren inom biografier med management-vinkel, den om Steve Jobs som startade Apple.

Jobs - som avled i oktober - är mannen bakom bland andra Imac och Iphone. En visionär entreprenör med en unik känsla för vad kunden vill ha. Samtidigt en riktigt, riktigt jobbig typ med extremt lätt för att kasta mellan artighetsfraser och idiotförklaringar. En skön respektlös stil? Jo, han gjorde inte så stor skillnad på om det handlade om direktörer eller programmerare längst ner i hierarkin. Idioter är idioter, liksom, även om de har en dyr kostym. Men han hade antagligen rätt svårt för att hantera saker som kollektivavtal, medbestämmandelagar och utvecklingssamtal.

Själv klädde han sig förresten precis hur han ville, gick barfota på kontoret och duschade när han hade lust - helst inte mer än en gång i veckan. Gick något honom emot så stred han högljutt och intensivt. Funkade inte det drog han sig inte för att ta till lipen. Sinnebilden av ett knäppt geni, helt enkelt, med ett extremt fokus på detaljer. Som att Apples datorer skulle vara snygga även på insidan, med coolt designade kretskort.

Och hans produktpresentationer är ett kapitel för sig. Som klassiska tal, med lagom portioner humor, skryt och skitkastning på konkurrenter. De ligger på Youtube och är ett rent nöje att se även om det handlar om produkter som för längesedan hamnat på återvinningsstationen.

Thomas Drakenfors
 
Läs mer: Steve Jobs av Walter Isaacson.

Det hände för ett par dagar sedan i Riga. På Twitter spreds uppgiften att Swedbank var nära konkurs och 10 000 letter rusade ut till uttagsautomaterna. 370 miljoner åkte ner i byxfickor, plånböcker och madrasser i stället för att sitta kvar på skakiga konton.

Men det var ett illasinnat rykte. Kanske från en konkurrent som försökte knäcka banken. Polisen utreder saken. Swedbank klarade sig undan med att aktien föll några procent. Men för att hantera en sådan situation gäller det för ett företag att vara aktivt samt att förstå fenomen som reputation media och rumours media.

Det handlar om att ha en välsmord omvärldsbevakning som håller koll i realtid. Och en väl genomtänkt strategi, en policy för att hantera krisen när den slår till även i sociala medier. Men det gäller inte bara företag. En del spår att det är här som framtida krig kommer att utkämpas. Inte med handeldvapen, målsökande robotar och bomber utan genom att sprida väl avvägd information via sociala medier. Eller genom att skicka iväg ett skräddarsytt virus. Blockera vitala webbplatser eller funktioner kopplade till dem. Ett litet skadligt fjärrstyrningsprogram som gör att viktiga samhällsfunktioner, exempelvis reningsverk, klappar ihop.

Göran Björklund

En länk till sajten Floskeltoppen smattrade just till i mejllboxen. Verkligen kul. Att folket bakom listan över slitna klyschor vill att vi som skriver ska stretcha vår vision.

Men även om jag hör vad de säger … rent spontant tycker jag att de lider lite lätt av sugrörsseende. Pudelns kärna är ju att det knappast finns en chans att gå i mål - från ax till limpa - med en köttig text utan att åtminstone någon av de där flosklerna slinker med.

Fast det är en bra idé att borra djupare i frågan. Ska vi ligga i framkant som skribenter får vi väl stretcha visionen - tänka utanför boxen. Kavla upp ärmarna, spänna bågen och skapa ett toolkit med X antal egna krispiga floskler. Ett levande och transparent dokument, liksom. Jobbigt? Ja, men vi får väl äta elefanten i bitar, som flickan sa. Bara the sky is the limit, nu rockar vi!

Fler floskler: www.stockholmmediaweek.com/topplistan.shtml

Thomas Drakenfors