Från tjurskalle till alfabetets ledare

De flesta av oss går inte runt och funderar så mycket på hur bokstäver ser ut. De är helt enkelt själlösa verktyg som vi har lärt oss att tolka sedan barnsben.

Sedan kan vi hålla på och experimentera med olika handstilar och roliga typsnitt, kanske till och med ha vaga favoriter i alfabetet som vi tycker ser mer eller mindre snygga ut.

Men bakgrunden till varför den ena bokstaven ser ut si och den andra så är antagligen inget så många bryr sig om. Så har det fortgått i generationer. Det är tecken kort och gott. Skulle romarna ha tagit några andra, slumpmässigt valda, när de började hugga in namn och berättelser i marmor, så skulle det väl också ha gått bra. Bara att lära sig, liksom. Men speciellt slumpmässigt valda är de inte. De flesta av bokstäverna i vårt västerländska alfabet bygger på gamla stiliserade bilder som skapades av fenicierna, ett folkslag som höll till i trakterna kring nuvarande Libanon och Syrien för några tusen år sedan.

A:et till exempel. Det kommer från det feniciska ordet alef, som betyder oxe. När fenicierna skulle skapa tecknet ritade de helt enkelt av oxen, med hornen uppåt och ett ok som sticker ut på sidorna. På 700-talet före Kristus snappade grekerna upp de feniciska tecknen. Då döpte de om alef till alfa och fick även idén att den funkade bättre om man vände den upp och ner, vilket gjorde tjuren i bokstaven svårare att se. I sin ursprungliga form – ∀– avslöjar den dock sitt kreatursdoftande ursprung. Ett annat exempel är H, som kommer från feniciskans ord för staket – heth. Också ganska lätt att se, liksom att M:et kommer från ordet mem, som betyder vatten. Vilket syns bättre om man drar ut på bokstaven lite, så att de yttre staplarna lutar in mot mitten. Då tråder en vågform fram. Och för den som funderat på bokstaven q:s märkliga utstickande flik – den efterliknar troligen en sytråd som trätts genom ett nålsöga.

Så där är det, med bokstav efter bokstav … de flesta av dem är stiliserade bilder för vardagliga saker i ett gammalt jordbrukarsamhälle från förr. Från att ha använts som ord har de sedan brutits ner till att beteckna ljud. Även våra gamla runor lär förresten ha det här ursprunget, vilket känns ganska troligt när man tittar på feniciska inskriptioner. De är misstänkt lik de gamla vikingarnas råbarkade skrivstil.

Källa: I boken Alfabet går illustratören Leif Zetterling genom våra bokstäver och deras ursprung. Den är tillfälligt slut på förlaget, men finns begagnad på antikvariat.net.