“Jag gillar när man använder få men starka metaforer”

“Fokus på” författaren Åke Edwardson, aktuell med nya romanen Bungalow som släpps den 10 september.

I korthet, vad handlar din nya bok om?

– Om en man som reser till Asien för att leta efter sin dotter som inte har hörts av på flera veckor. Hon gör samma resa som han själv gjorde i ungdomen. Nu får han göra om den. Hon reser i hans fotspår och han i hennes på något sätt. Sedan är det även en del återblickar till hans ungdomsår på småländska höglandet.

Hans dotter har försvunnit?

– Sista sms:et är från Bangkok, sedan är det helt tyst. Och när han åker iväg för att leta är han inte i bästa form. Man kan säga att det är mycket alkohol i boken. Jag kommer själv från en lång linje av alkoholister, även om jag klarat att hantera det på ett bra sätt själv.

Upplägget med tillbakablickar till Småland från utlandet påminner lite om Vilhelm Mobergs En stund på jorden?

– Varje gång jag blir jämförd med Vilhelm Moberg sträcker jag lite på mig.

Och nu ska boken ut till läsare och recensenter?

– Det är dags att läggas upp på bordet och bli dissekerad. Man kan känna sig som världsmästare i tungviktsboxning, men när det kommer till omdömen är ingen osårbar. Genom åren har jag varit lyckligt lottad, men även om du får 300 bra recensioner minns du ändå bara den där negativa.

När kom du på att du var bra på att skriva?

– Jag var runt 15 år och redaktör för skoltidningen Fack Njos hemma i Sävsjö. Bland annat minns jag att jag skrev en text om onani, och en om Vietnam-kriget.

Föll det i god jord?

– Rektorn skällde ut mig ordentligt, men jag fick insikten att man kunde göra grejer med språket, saker som folk reagerade på. Min fru Rita jobbade förresten också med tidningen.

Efter gymnasiet studerade du litteraturvetenskap?

– Ja, jag hade tänkt fortsätta med det, men så kom jag in på Journalisthögskolan i Göteborg. Efter det jobbade jag som reporter, nattchef, redigerare och redaktionssekreterare. Så småningom började jag frilansa med reportage, som blev längre och längre …

… och så blev det böcker. Din första ”Till allt som varit dött” kom 1995?

– Den blev väl mottagen, men sålde inte så mycket. Sedan skrev jag en till och började så smått förstå vad jag höll på med.

Plötsligt var du författare. Är det ett kul jobb?

– På sätt och vis är det som att gå till sin egen avrättning varje dag. Du sätter dig och stirrar på en tom skärm. Men lyckas jag få ihop några bra sidor dansar jag därifrån i eufori på eftermiddagen.

Tar du till några knep för att komma igång på morgonen?

– Ja, jag brukar skriva lite nonsenstext. ”Nu är jag på kontoret och ska jobba, jag tittar på skärmen. I dag ska jag skriva en berättelse, bla, bla, bla.”

Sitter du och begrundar att de där raderna på något sätt ska svälla till en bok?

– Nej, det är livsfarligt att sitta och tänka att jag har en roman på 600 sidor framför mig.

Lyssnar du på musik när du skriver?

– Alltid.

Du har undervisat i kreativt skrivande. Några bra skrivövningar på lager?

– Ibland stöter jag på människor som säger att ”jag har en bok i mig”. Då brukar jag alltid ge rådet att de ska testa att skriva om någon som går in i ett rum, slår sig ner i en fåtölj och inleder ett samtal. Det är ett bra sätt att se om du har talang för dialog och miljöbeskrivning.

Men vad utmärker en bra skribent?

– Inte nödvändigtvis att du skriver vackert eller grammatiskt korrekt. Ofta är det något annat, något som går lite på tvärs. Jag gillar när man använder få men starka metaforer, ord och uttryck som ger ett annat perspektiv på tillvaron. Det är hela grunden till att vara författare.

En del låter förlaget ha uppfattningar, andra tillåter inte att de ändrar ett kommatecken. Hur gör du?

– Hjälpen från förlaget är extremt viktigt för mig. Det handlar inte så mycket om språket. Men förläggaren kan ha synpunkter på saker som berättarkurvan i boken. Och redaktören läser som fan läser bibeln, ha, ha. Ibland vill de att jag ska trycka ihop texten lite, eller ta bort något som blivit en återvändsgränd i berättelsen.

Och då ändrar du?

– Ja, jag gillar att jobba med att tajta ihop texten. Jag brukar köpa deras synpunkter till 90 procent.

 

Foto: Emelie Asplund

 

Fem album som får Åke Edwardsons ordbehandlare att glöda:

A Love Supreme – John Coltrane

The Ghosts of Highway 20 – Lucinda Williams

Just for the Moment – The Best of Ronnie Lane

All the Way to Rio – Anna Ternheim

American Love Song – Ryan Bingham

 

Fem böcker på Åkes nattduksbord

The History of Rock ’n’ roll in Ten Songs – Grail Marcus

Faulkner and Hemingway, Biography of a Literary Rivalry – Joseph Fruscione

Sinatra, The Chairman – James Kaplan

A Natural – Ross Raisin

The Trip to Echo Spring, On Writers and Drinking – Olivia Laing

 

Fem tv-serier som inspirererar

Breaking Bad

Bloodline

Mad Men

Ray Donovan

The Walking Dead