Skriv inte så – sex vanliga misstag i texter

Om bara all fakta är med, allt är rättstavat och att texten i nyhetsbrevet lever upp till gängse skrivregler … tja, då måste det ju vara en bra text. Visst, handlar det om en oumbärlig manual, ett avgörande juridiskt dokument eller senaste rapporten från intresseföreningen, då läser folk ändå. Men för den som vill att några fler än de närmast sörjande ska ta sig förbi rubriken funkar det rätt dåligt. Då gäller det att bygga upp det du skriver så att läsarna rycks med och blir intresserade.

Här är några typiska fallgropar.

  • Var inte för kronologisk. En text som börjar från början och slutar vid slutet, det låter logiskt och bra. Men börja hellre med ett intro som tar fasta på någon rolig eller spännande detalj. Sedan kan du gå tillbaka till att köra från punkt A till punkt B i resten av texten.
  • Gör rubriker, inte överskrifter. Överskrifter är döda meningar som bara pliktskyldigt berättar något om innehållet. De drar inga läsare till sig. Nej, det du behöver är en bra rubrik som fångar uppmärksamhet och gärna har en medryckande språklig rytm. Ett knep är att använda allitterationer, att flera ord börjar på samma bokstav. Exempelvis ”Risiga rubriker ger rutten respons”. Ett annat trick är att knycka roman- eller filmtitlar och göra liknande upplägg. Typ ”Bilköpare som hatar överpriser” eller ”En chef som heter Eva” (från titlar av författarna Stieg Larsson och Fredrik Backman).
  • Skriv inte för långa ingresser. Tre sparsmakade meningar är lagom, och de får gärna hänga ihop enligt modellen trestegsraket. Först ett intressant påstående, sedan ett ifrågasättande eller en förstärkning av det du skrev i första meningen. Därefter en upplösning – ofta ett citat – som får budskapet att skjuta iväg.
    Ungefär så här: ”En del påstår att en bra ingress är viktig för att få sin text läst. Men kan verkligen tre rader i början ha så stor betydelse?
    – Absolut, det är textens viktigaste meningar, säger medieforskaren Eva Andersson.”
  • Se upp för passiva meningar. Verb som slutar på (gjordes, skrevs, passades) är bromsklossar för läsaren. De ger en trist och slö känsla. Skriv ”Zlatan passade bollen”, inte ”Bollen passades av Zlatan”. Skriv ”Företaget skrev på kontraktet”, inte ”Kontraktet skrevs på av företaget”. Fast använd med måtta, låt hellre ett passivt verb få slinka med än att det börjar låta krystat.
  • Skriv inte ”man”. Inte för ofta i alla fall. Att använda ”man” istället för mer tydliga pronomen som jag, hon, de eller vi är ett typiskt nybörjarmisstag. Texten blir oprecis, dessutom har ”man” en tendens att föröka sig. Börjar man skriva man i en mening så skriver man det gärna i nästa och nästa. I citat är det okej. Men låt dem vara sällsynta i brödtexten. Leta upp dina ”man” och byt ut, så gott det går.
  • Variera aldrig sägeverbet. Skriv ”säger” i slutet av citat (… , säger vd:n Eva Andersson), varken mer eller mindre. En del vill gärna skifta mellan ”säger”, ”uttrycker”, ”menar”, ”utropar” och så vidare. Men gör inte det. De flesta av skrivbranschens språknördar är ense om att det blir sämre, en ansträngning för att variera sig som får motsatt effekt. Lägg inte heller in något adverb som förstärker sägeverbet (…, säger vd:n Eva Andersson förhoppningsfullt”. Adverbet kliver in mellan texten och läsaren, och lägger till något som ändå finns mellan raderna. Koncentrationen i läsningen kommer av sig.

Lär dig av mästarna

För den som vill lära sig mer om att skriva finns en uppsjö av bra handböcker. Ett par av de bästa är skrivna av briljante kioskboksförfattaren Elmore Leonard och skräckmästaren Stephen King.

Testa hur du lyckas

Vill du få en uppfattning om hur bra du lyckas med att skriva enkelt och medryckande så kan du surfa in på lix.se. Lägg in din text och få en läsbarhetsanalys tillbaka.