Lära sig inställningarna, kolla på hur andra gör och försöka härma de som är riktigt bra. Det är några viktiga delar av att bli okej på att ta bilder. Men det finns annat som är mer avgörande.

Från att det hade varit mer eller mindre självklart att få med sig en fotograf ut på tidningsjobb skedde ett skifte i mitten på 90-talet.
– Ta med den här, kör på automat-inställningen, kunde en redaktör säga och sträcka över en billig analog kamera.
Och så blev det som det blev. Suddiga bilder utan stil. Många av oss undrade hur de riktiga fotograferna egentligen bar sig åt. Hur kunde det bli så bra? Sen kom jag på det.

Det var när jag var ute på jobb med en av pressfotograferna. En filmproducent som gjort en UFO-film för barn skulle bli intervjuad, och innan vi träffade honom spånade vi idéer om hur det skulle illustreras. Lösningen blev att jag skulle kasta en frisbee över huvudet på producenten när bilden togs, så att det såg ut som ett flygande tefat i bakgrunden. Någon frisbee hann vi inte fixa, men i köket på redaktionen hittade vi locket till en kakburk. Fick duga.
Att få till det bra visade sig dock vara tufft. Tajmingen var svår och det blev många kast med locket innan fotografen var nöjd. Då hade han gjort av med tre rullar analog film, alltså över hundra bildrutor. Ett chockerande slöseri. Något som bara en proffsfotograf kan kosta på sig … eller?

Nästa gång jag fick en kamera i handen tog jag med ett par rullar extra. Sedan provade jag olika vinklar och utsnitt, tryckte och tryckte. När jag sedan fick rullarna framkallade var det som vanligt. Mest skitdåligt. Men bland dem fanns ändå några rätt bra bilder. Kanske inte exakt de jag hade förväntat mig, men ändå okej. Kvantitet var alltså grejen. Uppenbarligen en viktig del av metoden.

Efter det vände det. Redaktörerna började, förvånat, tycka att mina bilder funkade riktigt bra och jag fick aldrig klagomål på åtgången av filmrullar. Bara några år senare slog dessutom digitalkameran igenom, och att det där med att ta många bilder var inte längre något problem.

Bästa rådet är alltså just det: att ta många bilder. Väldigt många. Jobbigt att sortera? Inte precis, har du tillgång till exempelvis Adobe Bridge går det snabbt att titta igenom och rangordna.
Så klicka på bara.

Bild: Mico Medel, Pexels