Hum och harkel, svordomar som inte passar in … … långa pauser. Att exakt återge ett talat språk i text innebär en del överväganden.
Den som har jobbat som journalist har förmodligen fått lära sig tumregeln: att inte citera språkliga missar. Uttrycker sig den du intervjuar felaktigt, gör åverkan på ordspråk och talesätt och så vidare, så blir det bättre om du rättar till. ”Komma till bukt med” bör alltså istället ändras till ”få bukt med”, även om det förstnämnda blivit allt vanligare. Samma sak med ”ta beslut” som blir mer korrekt om den som citeras ”fattar beslut”.
Undantaget är, oftast i längre reportage, om det handlar om att skildra en stark karaktär som har utmärkande språkliga drag som som förknippas med dem som personer. Som när företagsledaren Refaat El-Sayed tyckte att ”här ligger en gravad hund”. Eller när han talade om att vi alla ”simmar i samma båt” i stället för att vi sitter i den. El-Sayed, oerhört folkkär i början av 80-talet (innan en del felaktigheter i hans bolag Fermentas ekonomiska redovisning uppdagades) var speciell och byggde upp en image som de språkliga egenheterna förstärkte på ett positivt sätt. Som att han spelade fotboll i ett lokalt kvarterslag och dök upp i officiella bolagssammanhang klädd i urtvättade t-tröjor istället för kostym.
Men hur ska han bli återgiven i text? Som han talar eller korrigerad? I ett personporträtt i dagspressen skulle det bli fel att inte citera honom så att hans kreativa uttryckssätt kom med på åtminstone något ställe i texten. En mer okänd person med en mindre tongivande karaktär … då skulle det i stället framstå som elakt och utelämnande att avslöja missarna. Samma sak i mer seriösa sammanhang, om exempelvis en lokalpolitiker ska kommentera en allvarlig situation för kommunen. Där ger skojiga felaktigheter fel inramning.
Även i ett företags nyhetsbrev eller kundtidning är sättet att citera något att fundera på. Ska koncern-vd:n ha ett strikt och stelt språk när hon uttalar sig, eller är det bättre att lyfta fram människan bakom? Kanske har chefen en mer lättsam sida som företaget tjänar på att visa upp? Då kan även mer talspråkliga egenheter få lysa igenom, som dialektala uttryck eller slang.
Generellt är det dock det något strikta som vinner, med betoning på något. En vd som hela tiden låter som en kvartalsrapport … det är något som passar bäst just där. I en kund- eller personaltidning blir det inte lika bra.