En silverkula i hjärtat på besserwissern

Du vet hur det är. Du står i något socialt sammanhang, konverserar och är mitt uppe i en story om något du varit med om. Flytet är i gång, och höjdpunkten närmar sig. Så slinker den över läpparna, meningen om någon som är bättre, sämre, längre snabbare eller kortare och så vidare än dig.
En blotta som ingen språkbesserwisser missar.

”Än du heter det!”

Jo, jo. Det finns regler, och de ska följas, åtminstone för den som vill uttrycka sig någotlunda korrekt. Men en del av dem strider ju helt mot språkkänslan.

Som när genitiv s:et hamnar snett i meningen ”Sångarens i rockbandet mikrofon”. Alla instinkter säger nej, nej, nej. Ingen uttrycker sig så. S:et ska självklart vara på rockbandet, annars låter det helt galet. Och med tiden har den saken rättat till sig även i mer språkvårdande sammanhang, så här en god bit in på 2000-talet har konstruktionen blivit utdaterad.

Tack och lov.

Och plötsligt händer det! Nu säger även Institutet för språk- och folkminnen ”än dig”. För båda formerna – subjekts- (än jag) och objektsformen (än mig) – är enligt dem korrekta. De skriver på sin sajt att bruket har varierat lite hit och dit i många hundra år.

Så äntligen … lite välbehövlig helmantlad ammunition mot en del förmenta språkvårdare, folk som vet precis hur man tar död på lite ledig konversation.

 

Läs mer:

Ska vi vara mer noggranna med det grammatiska så handlar det om att ”än” kan vara antingen en så kallad bisatsinledare, då blir det rätt med ”än jag”. Men det kan också betraktas som en preposition, och i så fall är det rätt med ”än mig”. Med mera. Läs den lite mer detaljerade förklaringen här.

Från tjurskalle till alfabetets ledare

De flesta av oss går inte runt och funderar så mycket på hur bokstäver ser ut. De är helt enkelt själlösa verktyg som vi har lärt oss att tolka sedan barnsben.

Sedan kan vi hålla på och experimentera med olika handstilar och roliga typsnitt, kanske till och med ha vaga favoriter i alfabetet som vi tycker ser mer eller mindre snygga ut.

Men bakgrunden till varför den ena bokstaven ser ut si och den andra så är antagligen inget så många bryr sig om. Så har det fortgått i generationer. Det är tecken kort och gott. Skulle romarna ha tagit några andra, slumpmässigt valda, när de började hugga in namn och berättelser i marmor, så skulle det väl också ha gått bra. Bara att lära sig, liksom. Men speciellt slumpmässigt valda är de inte. De flesta av bokstäverna i vårt västerländska alfabet bygger på gamla stiliserade bilder som skapades av fenicierna, ett folkslag som höll till i trakterna kring nuvarande Libanon och Syrien för några tusen år sedan.

A:et till exempel. Det kommer från det feniciska ordet alef, som betyder oxe. När fenicierna skulle skapa tecknet ritade de helt enkelt av oxen, med hornen uppåt och ett ok som sticker ut på sidorna. På 700-talet före Kristus snappade grekerna upp de feniciska tecknen. Då döpte de om alef till alfa och fick även idén att den funkade bättre om man vände den upp och ner, vilket gjorde tjuren i bokstaven svårare att se. I sin ursprungliga form – ∀– avslöjar den dock sitt kreatursdoftande ursprung. Ett annat exempel är H, som kommer från feniciskans ord för staket – heth. Också ganska lätt att se, liksom att M:et kommer från ordet mem, som betyder vatten. Vilket syns bättre om man drar ut på bokstaven lite, så att de yttre staplarna lutar in mot mitten. Då tråder en vågform fram. Och för den som funderat på bokstaven q:s märkliga utstickande flik – den efterliknar troligen en sytråd som trätts genom ett nålsöga.

Så där är det, med bokstav efter bokstav … de flesta av dem är stiliserade bilder för vardagliga saker i ett gammalt jordbrukarsamhälle från förr. Från att ha använts som ord har de sedan brutits ner till att beteckna ljud. Även våra gamla runor lär förresten ha det här ursprunget, vilket känns ganska troligt när man tittar på feniciska inskriptioner. De är misstänkt lik de gamla vikingarnas råbarkade skrivstil.

Källa: I boken Alfabet går illustratören Leif Zetterling genom våra bokstäver och deras ursprung. Den är tillfälligt slut på förlaget, men finns begagnad på antikvariat.net.

Ge läsarna ett handtag – tricket som får dem att orka igenom snåriga texter

Att skriva är att berätta. Men det gäller att mottagarna orkar läsa det du har skrivit, annars är det liksom ingen mening.

Ett typiskt misstag är att vilja berätta för mycket, att trycka in en massa fakta som gör det svårt att få flyt i läsningen. I stället för artikel kommer din text att likna en dåligt strukturerad manual.

Å andra sidan ska det vara substans och mening i kommunikationen, allt kan inte vara medhårs och underhållande. Vissa saker måste sägas, hur dammiga och torra de än är. Ett dilemma där lösningen stavas faktaruta.

Spåra upp de delar i texten som är späckade med uppgifter som är bra att känna till, men som bromsar upp läsningen. Klipp ut, sätt en rubrik på och gör en sidotext av materialet.

Den som bara är intresserad av det specifika kan gå direkt dit och läsa om kubikmeter, antal amperetimmar, komplicerade algoritmer eller olika detaljer i den senaste certifieringen. Andra kan i lugn och ro läsa vad marknadschefen, vd:n eller företagets expert har för tankar kring saken. Sedan kan de gå över till faktarutan och fördjupa sig när de redan har en klar överblick över vad artikeln handlar om.

Den är också ett bra knep för att få plats med lite mer när det är trångt om utrymme.

Så tveka inte om du har något lite träigt och torrt som drar ner tempot och flytet i din text och gör det svårt för läsarna att orka igenom: klipp ut och lägg i en faktaruta.

Så skapar du närvaro i texter

Att få läsaren att orka igenom längre personporträtt eller reportage är en konst. Oftast krävs det beskrivningar som får texten att leva. Här är några saker att tänka på.

Ta in platsen. Befinner du dig på ett supermodernt kontor så vill läsaren veta det. Markera det på något sätt. Skriv att hissen susar ljudlöst eller att heltäckningsmattan är mjuk som skogsmossa.

Leta upp detaljer. Den du intervjuar har kanske något som sticker ut på skrivbordet. Fler pennor än vad som går åt under en livstid? Stökigt? Überordentligt? Kanske en personlig sak som berättar något oväntat? Dammsug efter detaljer.

Utnyttja dina sinnen. Lukta, lyssna. Smakar kaffet gott eller känns armstödet hårt och stelt? Ju fler sinnen du får in, desto fler möjligheter ger du läsaren att sjunka in i texten.

Använd fantasin. I närvarotexter kan det – till skillnad från i de flesta andra sammanhang – vara intressant att använda sina fördomar. Fundera lite på vad du tror ska hända. När du sedan är på plats så kan det bli en bra effekt när du försöka passa in dina intryck i förväntningarna. Och funkar inte dina förställningar alls blir det intressant på sitt sätt.

Varning. Ta det lugnt med allt det här. Miljöbeskrivningar ska användas subtilt. Någon liten detalj här och där. Och bli inte alltför stereotyp, särskilt inte i beskrivningar där kön kommer in i bilden. Vänd hellre på perspektiven och gör något annorlunda.

Läs mer: En mästare på att skapa närvaro är Vilhelm Moberg. Hans Din stund på jorden, om en åldrad svenskamerikan som hänger i 60-talets Laguna Beach i Kalifornien, har mycket snygga och reportage-aktiga beskrivningar. Finns på pocket för en dryg femtiolapp.

Skriv inte så – sex vanliga misstag i texter

Om bara all fakta är med, allt är rättstavat och att texten i nyhetsbrevet lever upp till gängse skrivregler … tja, då måste det ju vara en bra text. Visst, handlar det om en oumbärlig manual, ett avgörande juridiskt dokument eller senaste rapporten från intresseföreningen, då läser folk ändå. Men för den som vill att några fler än de närmast sörjande ska ta sig förbi rubriken funkar det rätt dåligt. Då gäller det att bygga upp det du skriver så att läsarna rycks med och blir intresserade.

Här är några typiska fallgropar.

  • Var inte för kronologisk. En text som börjar från början och slutar vid slutet, det låter logiskt och bra. Men börja hellre med ett intro som tar fasta på någon rolig eller spännande detalj. Sedan kan du gå tillbaka till att köra från punkt A till punkt B i resten av texten.
  • Gör rubriker, inte överskrifter. Överskrifter är döda meningar som bara pliktskyldigt berättar något om innehållet. De drar inga läsare till sig. Nej, det du behöver är en bra rubrik som fångar uppmärksamhet och gärna har en medryckande språklig rytm. Ett knep är att använda allitterationer, att flera ord börjar på samma bokstav. Exempelvis ”Risiga rubriker ger rutten respons”. Ett annat trick är att knycka roman- eller filmtitlar och göra liknande upplägg. Typ ”Bilköpare som hatar överpriser” eller ”En chef som heter Eva” (från titlar av författarna Stieg Larsson och Fredrik Backman).
  • Skriv inte för långa ingresser. Tre sparsmakade meningar är lagom, och de får gärna hänga ihop enligt modellen trestegsraket. Först ett intressant påstående, sedan ett ifrågasättande eller en förstärkning av det du skrev i första meningen. Därefter en upplösning – ofta ett citat – som får budskapet att skjuta iväg.
    Ungefär så här: ”En del påstår att en bra ingress är viktig för att få sin text läst. Men kan verkligen tre rader i början ha så stor betydelse?
    – Absolut, det är textens viktigaste meningar, säger medieforskaren Eva Andersson.”
  • Se upp för passiva meningar. Verb som slutar på (gjordes, skrevs, passades) är bromsklossar för läsaren. De ger en trist och slö känsla. Skriv ”Zlatan passade bollen”, inte ”Bollen passades av Zlatan”. Skriv ”Företaget skrev på kontraktet”, inte ”Kontraktet skrevs på av företaget”. Fast använd med måtta, låt hellre ett passivt verb få slinka med än att det börjar låta krystat.
  • Skriv inte ”man”. Inte för ofta i alla fall. Att använda ”man” istället för mer tydliga pronomen som jag, hon, de eller vi är ett typiskt nybörjarmisstag. Texten blir oprecis, dessutom har ”man” en tendens att föröka sig. Börjar man skriva man i en mening så skriver man det gärna i nästa och nästa. I citat är det okej. Men låt dem vara sällsynta i brödtexten. Leta upp dina ”man” och byt ut, så gott det går.
  • Variera aldrig sägeverbet. Skriv ”säger” i slutet av citat (… , säger vd:n Eva Andersson), varken mer eller mindre. En del vill gärna skifta mellan ”säger”, ”uttrycker”, ”menar”, ”utropar” och så vidare. Men gör inte det. De flesta av skrivbranschens språknördar är ense om att det blir sämre, en ansträngning för att variera sig som får motsatt effekt. Lägg inte heller in något adverb som förstärker sägeverbet (…, säger vd:n Eva Andersson förhoppningsfullt”. Adverbet kliver in mellan texten och läsaren, och lägger till något som ändå finns mellan raderna. Koncentrationen i läsningen kommer av sig.

Lär dig av mästarna

För den som vill lära sig mer om att skriva finns en uppsjö av bra handböcker. Ett par av de bästa är skrivna av briljante kioskboksförfattaren Elmore Leonard och skräckmästaren Stephen King.

Testa hur du lyckas

Vill du få en uppfattning om hur bra du lyckas med att skriva enkelt och medryckande så kan du surfa in på lix.se. Lägg in din text och få en läsbarhetsanalys tillbaka.

Testa hur många av dagens slangord du kan  – gör Newsrooms quiz och tävla om en bok

 

Du behärskar lingot i din bransch och snappar upp de flesta av nyorden när svenskan uppdaterar sig. Men hur många moderna slangord kan du, förutom aina (polis) och guzz (tjej)? Testa dina kunskaper i Newsrooms Quiz och var med och tävla om ett ex av boken Fan och hans moster gör en pudel: förklaringar till över 1000 nya och gamla svenska uttryck.

Mejla in dina svar/rätt rad till thomas.drakenfors@newsroom.se

1) Hamburgerkedjan McDonald’s har många olika smeknamn. Vad säger man på Rinkebysvenska?

  1. McNakno.
  2. Micky Dee.
  3. Donken.

2) Om någon säger ”Hallå mannen, yapo!” Vilket är budskapet?

  1. Gå härifrån, jag är trött på dig.
  2. Kom hit så snackar vi om saken.
  3. Skynda dig, vi har bråttom.

3) Du är inne i en servicebutik och frågar vad en vara kostar. Tjejen i kassan säger ”balesh”, vad menar hon.

  1. Vet inte, jag ska fråga chefen.
  2. Ingenting, den är gratis.
  3. Kolla själv, (det står på prislappen).

4) Din nya jobbarkompis frågar om du ska hänga med och ”gendish”. Vad vill hon göra?

  1. Dricka alkoholhaltiga drycker.
  2. Gå på lunch.
  3. Gå på bio.

5) Någon säger ”sag bab” till dig, men vad betyder det?

  1. Din pappa är en hund.
  2. Jag är ihop med din mamma.
  3. Jag litar på dig.

6) Vilket av följande uttryck betyder pengar?

  1. Stalish.
  2. Parra.
  3. Edollarristos.

7) Att guzz betyder tjej är det många som vet. Men vilket av orden nedan har samma betydelse?

  1. Gäri.
  2. Raggi.
  3. Goro.

8) Vilket av orden nedan är inte modern slang, utan ett äldre göteborgsuttryck stulet från romani som betyder ”stor sten”?

  1. Hullu.
  2. Rackla.
  3. Kombarris.

9) Bakom vilket av orden döljer sig djuret hund?

  1. Köpek.
  2. Mangas.
  3. Lopeta.

10) I Stockholm kallas förorten Hallunda för Challunda. Vilket av orden här är slang för Angered?

  1. Sin city.
  2. Los Angeles.
  3. Checkpoint Chill.

 

Framtiden avslöjar sig i de nya uttrycken

Trots att vi nu levt i decennier med både hemdatorer, mobiler och internet fortsätter den framrusande digitaliseringen att skapa nya saker som kräver egna ord.

Bland de 32 nya uttryck som Institutet för språk och folkminnen definierade 2018 har ungefär en tredjedel med uppkopplade prylar att göra. Exempelvis cyberyhygien, digifysisk och spårpixel*, för att nämna några.

Men det här med datorernas kolonisering av språkbruket har pågått länge. I nyordslistan för 30 år sedan – det i sammanhanget jungfruliga året 1989 – var det bara tre ord som gick att koppla till den spirande digitaliseringen: dataänka, ficktelefon och portföljfax.

Dataänkan är en ”kvinna som är gift eller sambo med en man som helt ägnar sig åt sin dator”, ett fenomen som med tiden förlorat det mesta av sin genusvinkel. Datorn flyttade rätt snabbt ut från mansgrottan och de senaste decennierna har vi alla – män som kvinnor – fått se hur den nästlat sig in i en rejäl del av både vårt yrkesliv och vår fritid. För att inte tala om hur den minidator vi ständigt går med i fickan tagit död på mycket av det sociala snacket i det offentliga rummet.

Inte direkt något man behövde bekymra sig om 1989 när ficktelefonen knappast var allmängods. Ordet är beskrivande på ett torrt och konstaterande, närmast byråkratiskt vis. Men den saken rådde folkviljan bot på redan året efter. Då puttade yuppienallen ner ficktelefonen till svenska språkets soptipp. Fast dagens hävdvunna ”mobilen” är ju inte så mycket roligare än ficktelefonen. Borde gå att komma på något roligare.

Angående ficktelefonen har 1989 års nyordslista med ett citat från i september 1967. Då stod en närmast profetisk teknikreporter på Svenska Dagbladet för ett tidigt belägg av ordet som först 22 år senare fick en kort blomstring. Reportern skriver om en ”sladdlös telefon som lätt kan bäras med. I en framtid kommer vi att få ficktelefoner. Det blir då möjligt att anropa folk som är i rörelse, oberoende av var de befinner sig på jordklotet.” Ända till mitten av 80-talet framstod det här som rätt utopiskt för de flesta som inte jobbade med spjutspetsteknik i telekombranschen.

Den bärbara portföljfaxen då? Låter som en betydligt mer cool pryl än den vanliga faxen, som sedan e-postens genombrott fått retirera till de mest dammiga hörnen på de av dagens kontor som har den kvar.

Andra nyord från 1989 som säger en del om vad vi var upptagna med då är axelvaddslinne, värsting och bugga.

* Cyberhygien. Rutiner för sund IT-säkerhet. Digifysisk. Att kombinera digitala kontakter med fysisk närvaro. Spårpixel. Datorprogram som kartlägger hur vi surfar oss fram på nätet och ser till att vi får se skräddarsydda annonser i exempelvis sociala medier.

Testa hur många av förra årets nya ord du kan i ett quiz.

Se hela listan med 2018-års nya ord.

Se hela listan med 1989-års nya ord.

Färska uttryck att krydda ditt språk med

Listan med alla nyorden från 2017 är här, och flera av dem verkar hänga ihop med den amerikanske presidenten Donald Trump.

Alternativa fakta och fejkade nyheter är klockrena exempel. Postfaktisk – en tidsålder när hittepå får mer genomslag än fakta – befinner sig i samma härad. Men även nyordet blorange – en hårfärg som är en blandning mellan blond och orange – verkar liksom skräddarsytt för “the prez”.
Några verkar tycka att färska uttrycket cringe – pinsam – också passar in i diskussionen om honom, medan hans anhängare nog tycker att en del av kritikerna mest är sekundärkränkta – alltså kränkta å någon annans vägnar.
Den lavinartade ökningen av antalet åldringar här i västvärlden ger också avtryck i nyordslistan. Döstäda – rensa i förråd och garderober i god tid innan det är dags att ställa ut galoscherna – och direktare – expressbegravning utan tidsödande ceremonier – blev i alla fall definierade i nya ord förra året. För att inte tala om framtidsfullmakt – att utse en god man i god tid innan demens eller annan förvirrande svaghet slår till.
Besläktat med det numera etablerade mansplaining är nyordet killgissa – att liksom dra till med något fast man egentligen inte har mer än en vag susning.

Fler kreativa nyord som speglar samtiden:
Plogga – jogga och samtidigt plocka skräp.
Rekoring – grupp av lokala livsmedelsproducenter och köpare som sköter handeln utan mellanhänder.
Renovräkning – när folk blir tvungna att flytta på grund av höjd hyra efter renovering.
Expresskidnappning – en kidnappning som bara varar länge nog för att hinna kontrollera koder och konton och tömma någons bankkonto.
Serieotrohet – att börja titta på nästa avsnitt i TV-serien när inte sambon är hemma.

Nyordslistan sammanställs av Institutet för språk och folkminnen. Läs hela listan här!

Ingen robot spöar Kisch

Skrivroboten Robotea har seglat upp som en konkurrent om jobben för dagens skribenter. En så hård konkurrent att den till och med blev nominerad till Stora Journalistpriset i kategorin årets förnyare. * Det är lätt att föreställa sig hur gamle tjeckiske mästerreportern Egon Erwin Kisch (1885–1948) vänder sig i sin grav. Hans egensinniga reportage, med starkt fokus på att ge sig ut och liksom skapa händelser, är raka motsatsen till de mallade och enkla texter som skrivrobotar producerar åt Wikipedia och vissa nyhetsbyråer.

När Kisch på 20-talet ville göra reportage från den kejserliga korrektionsanstalten Pankratz kyrkogård för förbrytare i Prag fick han avslag från justitieministeriet. Besök tilläts “endast i vetenskapliga eller tjänstesyften”. Muren till kyrkogården, två meter hög, verkade svårforcerad och det var tveksamt om det gick att häva sig upp. ”Som tur är erbjuder en liten räffla i murbruket stöd för foten.” I samma stycke som han beskriver det svåra och även olämpliga att klättra över, konstaterar han efter ett tag att: “Äsch! Tidningsmannen är redan över”.

Otroligt elegant formulerat.

Än så länge kräver Robotea lite handpåläggning för att få till det. Men även om den så småningom får upp en någorlunda Hemingway-faktor på språket finns det andra problem. Hur ska roboten få in upplevelser och möten som ger intressanta miljöbeskrivningar och trovärdiga känslor i texten?

Sedan kan man även undra om den liksom Kisch skulle ge sig på lite civil olydnad och göra det enda rätta när den får ett orättfärdigt nej från en myndighet? Och hur skulle roboten göra för att hoppa över muren?

 

* Fotnot: Robotea fick i slutstriden se sig slagen av Expressens krigsskildrare Magda Gad.

 

Läs mer: Ett urval av Egon Erwin Kischs fantastiska reportage finns i samlingsvolymen Den rasande reportern, utgiven på svenska av Ordfront men slutsåld sedan länge. På Antikvariat.net finns flera ex att beställa för en dryg hundring. För den som läser engelska går förlagan – The raging reporter – att köpa ny på nätet. Bland andra från Purdue University Press, för 16 dollar.

Såga fikonspråket – med hjälp av Björnssons geniala uppfinning

 

Som copywriter stöter man ibland på en attityd om att textens utformning inte är så viktig. Bara det är hyfsat korrekt och att rätt budskap finns med, ”fine”.

”Svårläst och lite knöligt? Äh, rätt fakta finns där”.

Men enligt en undersökning som CMI (Content Marketing Institute) hänvisar till på sin sajt har en texts läsbarhet och förmåga att fånga intresse stor effekt på hur bra din content marketing funkar.

I februari förra året lät företaget Acrolinx 800 personer från olika bolag läsa ett budskap för webben, utformat på två olika sätt. Hälften av gruppen fick en rolig och medryckande text med korrekt grammatik. Den andra hälften fick läsa en torr och tråkig text med sämre språkliga kvaliteter. Sedan fick de bedöma om intrycket var positivt, om de fick lust att klicka vidare på länken och hur troligt det var att de skulle köpa något från avsändaren.

Resultatet var slående. Av dem som läste den roliga texten fick 140 procent fler ett positivt intryck jämfört med dem som läste den trista. 186 procent fler blev sugna på att klicka vidare. Dubbelt så många svarade att de skulle kunna tänka sig att köpa något.

För att bedöma läsbarheten använde de sig av en egen programvara, Acrolinx Software. Den checkade av språk, stavning och grammatik och gav ett betyg. Visst, Acrolinx vill göra exakt det som den här artikeln handlar om. De vill sälja sin produkt med en bra text, plus att de lagt till lite statistik.

Men i Sverige har vi en liknande gratistjänst på nätet, lix-räknaren, som analyserar texter och ger dem ett så kallat läsbarhetsindex. Metoden introducerades 1968 av pedagogen Carl-Hugo Björnsson. Indexet kollar antalet ord, antal meningar och hur många ord som har fler än sex bokstäver. Texten här får till exempel betyget 40. Den hamnar precis på gränsen mellan kategorierna ”medelsvår, normal tidningstext” och ”lättläst, skönlitteratur och populärtidningar”.

Kanske borde jobba lite till på den?

Testa lixräknaren: https://www.lix.se/

Beställ Acrolinx undersökning här.

För mer information, kontakta:

Thomas Drakenfors, 031-712 40 14