Testa hur många av dagens slangord du kan  – gör Newsrooms quiz och tävla om en bok

 

Du behärskar lingot i din bransch och snappar upp de flesta av nyorden när svenskan uppdaterar sig. Men hur många moderna slangord kan du, förutom aina (polis) och guzz (tjej)? Testa dina kunskaper i Newsrooms Quiz och var med och tävla om ett ex av boken Fan och hans moster gör en pudel: förklaringar till över 1000 nya och gamla svenska uttryck.

Mejla in dina svar/rätt rad till thomas.drakenfors@newsroom.se

1) Hamburgerkedjan McDonald’s har många olika smeknamn. Vad säger man på Rinkebysvenska?

  1. McNakno.
  2. Micky Dee.
  3. Donken.

2) Om någon säger ”Hallå mannen, yapo!” Vilket är budskapet?

  1. Gå härifrån, jag är trött på dig.
  2. Kom hit så snackar vi om saken.
  3. Skynda dig, vi har bråttom.

3) Du är inne i en servicebutik och frågar vad en vara kostar. Tjejen i kassan säger ”balesh”, vad menar hon.

  1. Vet inte, jag ska fråga chefen.
  2. Ingenting, den är gratis.
  3. Kolla själv, (det står på prislappen).

4) Din nya jobbarkompis frågar om du ska hänga med och ”gendish”. Vad vill hon göra?

  1. Dricka alkoholhaltiga drycker.
  2. Gå på lunch.
  3. Gå på bio.

5) Någon säger ”sag bab” till dig, men vad betyder det?

  1. Din pappa är en hund.
  2. Jag är ihop med din mamma.
  3. Jag litar på dig.

6) Vilket av följande uttryck betyder pengar?

  1. Stalish.
  2. Parra.
  3. Edollarristos.

7) Att guzz betyder tjej är det många som vet. Men vilket av orden nedan har samma betydelse?

  1. Gäri.
  2. Raggi.
  3. Goro.

8) Vilket av orden nedan är inte modern slang, utan ett äldre göteborgsuttryck stulet från romani som betyder ”stor sten”?

  1. Hullu.
  2. Rackla.
  3. Kombarris.

9) Bakom vilket av orden döljer sig djuret hund?

  1. Köpek.
  2. Mangas.
  3. Lopeta.

10) I Stockholm kallas förorten Hallunda för Challunda. Vilket av orden här är slang för Angered?

  1. Sin city.
  2. Los Angeles.
  3. Checkpoint Chill.

 

Framtiden avslöjar sig i de nya uttrycken

Trots att vi nu levt i decennier med både hemdatorer, mobiler och internet fortsätter den framrusande digitaliseringen att skapa nya saker som kräver egna ord.

Bland de 32 nya uttryck som Institutet för språk och folkminnen definierade 2018 har ungefär en tredjedel med uppkopplade prylar att göra. Exempelvis cyberyhygien, digifysisk och spårpixel*, för att nämna några.

Men det här med datorernas kolonisering av språkbruket har pågått länge. I nyordslistan för 30 år sedan – det i sammanhanget jungfruliga året 1989 – var det bara tre ord som gick att koppla till den spirande digitaliseringen: dataänka, ficktelefon och portföljfax.

Dataänkan är en ”kvinna som är gift eller sambo med en man som helt ägnar sig åt sin dator”, ett fenomen som med tiden förlorat det mesta av sin genusvinkel. Datorn flyttade rätt snabbt ut från mansgrottan och de senaste decennierna har vi alla – män som kvinnor – fått se hur den nästlat sig in i en rejäl del av både vårt yrkesliv och vår fritid. För att inte tala om hur den minidator vi ständigt går med i fickan tagit död på mycket av det sociala snacket i det offentliga rummet.

Inte direkt något man behövde bekymra sig om 1989 när ficktelefonen knappast var allmängods. Ordet är beskrivande på ett torrt och konstaterande, närmast byråkratiskt vis. Men den saken rådde folkviljan bot på redan året efter. Då puttade yuppienallen ner ficktelefonen till svenska språkets soptipp. Fast dagens hävdvunna ”mobilen” är ju inte så mycket roligare än ficktelefonen. Borde gå att komma på något roligare.

Angående ficktelefonen har 1989 års nyordslista med ett citat från i september 1967. Då stod en närmast profetisk teknikreporter på Svenska Dagbladet för ett tidigt belägg av ordet som först 22 år senare fick en kort blomstring. Reportern skriver om en ”sladdlös telefon som lätt kan bäras med. I en framtid kommer vi att få ficktelefoner. Det blir då möjligt att anropa folk som är i rörelse, oberoende av var de befinner sig på jordklotet.” Ända till mitten av 80-talet framstod det här som rätt utopiskt för de flesta som inte jobbade med spjutspetsteknik i telekombranschen.

Den bärbara portföljfaxen då? Låter som en betydligt mer cool pryl än den vanliga faxen, som sedan e-postens genombrott fått retirera till de mest dammiga hörnen på de av dagens kontor som har den kvar.

Andra nyord från 1989 som säger en del om vad vi var upptagna med då är axelvaddslinne, värsting och bugga.

* Cyberhygien. Rutiner för sund IT-säkerhet. Digifysisk. Att kombinera digitala kontakter med fysisk närvaro. Spårpixel. Datorprogram som kartlägger hur vi surfar oss fram på nätet och ser till att vi får se skräddarsydda annonser i exempelvis sociala medier.

Testa hur många av förra årets nya ord du kan i ett quiz.

Se hela listan med 2018-års nya ord.

Se hela listan med 1989-års nya ord.

Färska uttryck att krydda ditt språk med

Listan med alla nyorden från 2017 är här, och flera av dem verkar hänga ihop med den amerikanske presidenten Donald Trump.

Alternativa fakta och fejkade nyheter är klockrena exempel. Postfaktisk – en tidsålder när hittepå får mer genomslag än fakta – befinner sig i samma härad. Men även nyordet blorange – en hårfärg som är en blandning mellan blond och orange – verkar liksom skräddarsytt för “the prez”.
Några verkar tycka att färska uttrycket cringe – pinsam – också passar in i diskussionen om honom, medan hans anhängare nog tycker att en del av kritikerna mest är sekundärkränkta – alltså kränkta å någon annans vägnar.
Den lavinartade ökningen av antalet åldringar här i västvärlden ger också avtryck i nyordslistan. Döstäda – rensa i förråd och garderober i god tid innan det är dags att ställa ut galoscherna – och direktare – expressbegravning utan tidsödande ceremonier – blev i alla fall definierade i nya ord förra året. För att inte tala om framtidsfullmakt – att utse en god man i god tid innan demens eller annan förvirrande svaghet slår till.
Besläktat med det numera etablerade mansplaining är nyordet killgissa – att liksom dra till med något fast man egentligen inte har mer än en vag susning.

Fler kreativa nyord som speglar samtiden:
Plogga – jogga och samtidigt plocka skräp.
Rekoring – grupp av lokala livsmedelsproducenter och köpare som sköter handeln utan mellanhänder.
Renovräkning – när folk blir tvungna att flytta på grund av höjd hyra efter renovering.
Expresskidnappning – en kidnappning som bara varar länge nog för att hinna kontrollera koder och konton och tömma någons bankkonto.
Serieotrohet – att börja titta på nästa avsnitt i TV-serien när inte sambon är hemma.

Nyordslistan sammanställs av Institutet för språk och folkminnen. Läs hela listan här!

Ingen robot spöar Kisch

Skrivroboten Robotea har seglat upp som en konkurrent om jobben för dagens skribenter. En så hård konkurrent att den till och med blev nominerad till Stora Journalistpriset i kategorin årets förnyare. * Det är lätt att föreställa sig hur gamle tjeckiske mästerreportern Egon Erwin Kisch (1885–1948) vänder sig i sin grav. Hans egensinniga reportage, med starkt fokus på att ge sig ut och liksom skapa händelser, är raka motsatsen till de mallade och enkla texter som skrivrobotar producerar åt Wikipedia och vissa nyhetsbyråer.

När Kisch på 20-talet ville göra reportage från den kejserliga korrektionsanstalten Pankratz kyrkogård för förbrytare i Prag fick han avslag från justitieministeriet. Besök tilläts “endast i vetenskapliga eller tjänstesyften”. Muren till kyrkogården, två meter hög, verkade svårforcerad och det var tveksamt om det gick att häva sig upp. ”Som tur är erbjuder en liten räffla i murbruket stöd för foten.” I samma stycke som han beskriver det svåra och även olämpliga att klättra över, konstaterar han efter ett tag att: “Äsch! Tidningsmannen är redan över”.

Otroligt elegant formulerat.

Än så länge kräver Robotea lite handpåläggning för att få till det. Men även om den så småningom får upp en någorlunda Hemingway-faktor på språket finns det andra problem. Hur ska roboten få in upplevelser och möten som ger intressanta miljöbeskrivningar och trovärdiga känslor i texten?

Sedan kan man även undra om den liksom Kisch skulle ge sig på lite civil olydnad och göra det enda rätta när den får ett orättfärdigt nej från en myndighet? Och hur skulle roboten göra för att hoppa över muren?

 

* Fotnot: Robotea fick i slutstriden se sig slagen av Expressens krigsskildrare Magda Gad.

 

Läs mer: Ett urval av Egon Erwin Kischs fantastiska reportage finns i samlingsvolymen Den rasande reportern, utgiven på svenska av Ordfront men slutsåld sedan länge. På Antikvariat.net finns flera ex att beställa för en dryg hundring. För den som läser engelska går förlagan – The raging reporter – att köpa ny på nätet. Bland andra från Purdue University Press, för 16 dollar.

Såga fikonspråket – med hjälp av Björnssons geniala uppfinning

 

Som copywriter stöter man ibland på en attityd om att textens utformning inte är så viktig. Bara det är hyfsat korrekt och att rätt budskap finns med, ”fine”.

”Svårläst och lite knöligt? Äh, rätt fakta finns där”.

Men enligt en undersökning som CMI (Content Marketing Institute) hänvisar till på sin sajt har en texts läsbarhet och förmåga att fånga intresse stor effekt på hur bra din content marketing funkar.

I februari förra året lät företaget Acrolinx 800 personer från olika bolag läsa ett budskap för webben, utformat på två olika sätt. Hälften av gruppen fick en rolig och medryckande text med korrekt grammatik. Den andra hälften fick läsa en torr och tråkig text med sämre språkliga kvaliteter. Sedan fick de bedöma om intrycket var positivt, om de fick lust att klicka vidare på länken och hur troligt det var att de skulle köpa något från avsändaren.

Resultatet var slående. Av dem som läste den roliga texten fick 140 procent fler ett positivt intryck jämfört med dem som läste den trista. 186 procent fler blev sugna på att klicka vidare. Dubbelt så många svarade att de skulle kunna tänka sig att köpa något.

För att bedöma läsbarheten använde de sig av en egen programvara, Acrolinx Software. Den checkade av språk, stavning och grammatik och gav ett betyg. Visst, Acrolinx vill göra exakt det som den här artikeln handlar om. De vill sälja sin produkt med en bra text, plus att de lagt till lite statistik.

Men i Sverige har vi en liknande gratistjänst på nätet, lix-räknaren, som analyserar texter och ger dem ett så kallat läsbarhetsindex. Metoden introducerades 1968 av pedagogen Carl-Hugo Björnsson. Indexet kollar antalet ord, antal meningar och hur många ord som har fler än sex bokstäver. Texten här får till exempel betyget 40. Den hamnar precis på gränsen mellan kategorierna ”medelsvår, normal tidningstext” och ”lättläst, skönlitteratur och populärtidningar”.

Kanske borde jobba lite till på den?

Testa lixräknaren: https://www.lix.se/

Beställ Acrolinx undersökning här.

För mer information, kontakta:

Thomas Drakenfors, 031-712 40 14

När ordspråken spårar ur

Att jobba med texter handlar om att ha metaforer, liknelser och ordspråk som don i verktygslådan. Men liksom en tafflig bilmekaniker som tar fel kryssmejsel och vrider sönder skruvhuvudet är det lätt hänt att de språkliga verktygen sänker texten om de används på fel sätt.

En klassiker är ”lök på laxen”. För den oinvigde betyder det att addera något som blir pricken över i. Men lök på laxen syftar på att något har blivit överarbetat och dåligt, det smakar inte lika bra längre. Kanske en smaksak, i och för sig.

Ett annat uttryck som efterhand fått en motsatt betydelse är ”att vädra morgonluft”. Ursprungligen syftar det på att det är dags att dra sig tillbaka. Uttrycket handlar om nattens vålnader som anar att dagsljus är på gång, vilket inte är rätta element för dem. Å andra sidan kan ju vålnadernas död vara någon annans bröd?

”Ont krut förgås inte så lätt” är en klassiker, även om det i just det fallet handlar om en misslyckad översättning. Det där med sprängämnena är i alla fall en feltolkning. Det onda krutet är en försvenskning av tyskans ord för ogräs, unkraut – “unkraut vergeht nicht”. Fast det spelar inte så stor roll, vi vet vad vi menar och uttrycket funkar i sin förvrängda form. Annars finns ju gamla fina inhemska uttryck att ta till, som ”onda örter växer mest”. Fast med en liten betydelseglidning. Där handlar det mer om att det är farligt kul att leva lastbart medan vardagens slit kan kännas rätt segt och trist, hur nyttigt det än är.

Kanske kan även urspårade ordspråk som ”den som bäddar får ligga”, ”du ska inte kasta sten om du är gjord av glas” eller ”han har fått mjöl på sin kvarn” så småningom bli lika etablerade som tyskans språkliga kirskål?

Hur många känner förresten till hur ordstävet om att ”nu blir det andra bullar” fortsätter?*

 

*Fotnot: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ordstäv

 

Läs mer: En klassiker i sammanhanget är språkvetaren Pelle Holms bok Ordspråk och talesätt. Finns inte på Adlibris med går att hitta på antikvariat för 100–200 kronor, beroende på skicket.

Ordens idé – en långvarig batalj

Content – i USA började det användas i den betydelse det har för vår bransch i början på 2000-talet. Här i Sverige? För fem, sex år sedan dök det upp på allvar. Vi gjorde i och för sig liknande grejer redan tidigare – men kallade det något helt annat. Nu har branschen sedan länge kopplat ihop ordet med beprövade kompetenser och stoppat in dem i snarlika, men ändå lite annorlunda sammanhang. Samma, samma – men ändå nytt och lite mer intrikat.

Det kanske inte gäller just content, men en del ord verkar liksom komma av naturen. Mamma och pappa, de finns i rätt många språk. Banka, raspa och snarka – typiskt ljudhärmande uttryck, lätt att förstå hur de uppstod. Men hur är det med existensen av begreppen för det som orden beskriver? På medeltiden inleddes en flerhundraårig strid om det här. Fanns det liksom en mall för det som orden betyder, redan innan vi har uppfunnit själva prylen? Har Gud givit oss en massa färdiga begrepp som bara ligger och väntar på att bli upptäckta? Stolens idé, låg den liksom i träda tills människan skulle få snilleblixten att tillverka en? Samma sak med cykeln, helikoptern och drönaren. Bland andra Platon och Aristoteles hade idéer om saken.

Men på 1300-talet träder skärpte munken William av Ockham in på den här scenen och startar en ny och långvarig diskussion. De så kallade universalierna finns inte, enligt Ockham. Orden är bara ljud, tomma på innehåll, om vi inte själva kopplar ihop dem med saker omkring oss.

Sedan länge anser de flesta av oss att Ockham vann den striden.

Och även om det var rätt ovant i början är det väl bara att erkänna: Det känns rätt bra att Content och Native skåpade ut uppdragsjournalistiken och artikelannonserna och skapade något nytt och intressantare.

Orden som säljer – utan en bra rubrik ligger din text dåligt till

 

“Prime får sex partners” – i förra veckan fick nyhetssajten Dagens opinion till det med en av sina rubriker. Bara ett mellanslag från något helt annat än vad artikeln handlade om. En slump? Tror inte det, snarare ett verk av en hyfsat driven rubriksättare som inte kunnat låta bli. Ett internt leende i mjugg som sannolikt de flesta läsare också lade märke till.

Rubriker är en konstart för sig, något som bäst slipas på en kvällstidningsredaktion med hårdast möjliga konkurrens om tårarna. Rubriken är också en av de där sakerna som tydligast visar om en ovan skribent varit i farten.

Det blir lätt bara en överskrift, som man säger lite föraktfullt i branschen. Några intetsägande ord som inte lockar till varesig klick eller lösnummer.

Det krävs både övning för att behärska den här textgenren, kortare och mer koncentrerad än en japansk haikudikt. Några knep finns att ta till. Ett är att utnyttja film- och romantitlar. På spaning efter en vinst från förr, om ett bolag med problem, eller En man som heter Jörgen, Erik eller vad som helst för nyhetsbrevets porträtt på nya avdelningschefen. Det retoriska greppet allitteration är ett annat knep att ta till, med flera ord i rubriken som börjar på samma bokstav: Kicki hade koll på kickoffen eller Sam – en supersäljare.

Allra bäst blir rubriken om den har en koppling till bilden. Det gäller att tänka till, vad i bild eller text går det att hugga på. Gör en massa olika utkast, pussla om bland orden, vänd på meningarna och se vad som händer. Plötsligt sitter den där, den bra rubriken som gör att din text får de läsare den förtjänar.

Några klassiska löpsedelrubriker:

“Gudrun Schyman spelar in erotisk film tillsammans med sin ex-man” – Expressen.

“Guillou hemlig sovjetagent” – Expressen. 

“Jag blev förrådd av prästen” – DN. 

Må som en prins i vattnet och andra omformade talesätt

“Dra inte alla över en kant” och “det ska börjas i tid om man vill skratta sig lycklig”…

Ja, dröm om din förvåning över hur gamla talesätt omformas och förändras.

Eller så är det bara en naturlig och successiv förändring mot ett modernare språkbruk och snart är den ursprungliga formuleringen glömd.

Ordspråk och talesätt är ofta ett sätt att förmedla ett budskap, en värdering eller visdom, som de flesta människor i världen kan ställa sig bakom, oberoende av kulturella skillnader.

Men varifrån kommer de gamla talesätten? Allt färre säger i dag hela uttrycket ”det ska böjas i tid det som krokigt ska bli” Då hade det varit självklart att det ska böjas och inte börjas. Men i detta fall tycker många att det är okej att säga att det ska börjas i tid. Samma sak med “att skratta sig lycklig” som känns helt rätt i dagens positivitetskultur.

“Att dra alla över en kant” känns mer tveksamt. Men varifrån kommer uttrycket “att dra alla över en kam”?

På 1600-talet skar frisörerna av håret på kunderna med rakkniv utmed en kam. Man hade olika bredder på kammarna för att inte ”skära alla över en kam”.

Allt oftare hör man också en blandning av olika uttryck som inte hör ihop, en så kallad kontamination eller katakres. Det kan vara humoristiskt medvetet eller en ofrivillig felsägning, vilket ofta gör det ännu roligare.

Till exempel ”jag mår som en prins i vattnet” som är en sammanblandning av att “må som en prins” och “vara som en fisk i vattnet” och betydelsen är ju ungefär densamma.

Ett annat exempel är ”håll fanan brinnande”, en blandning av uttrycken ”håll fanan högt” och ”håll facklan brinnande”.

Andra roliga sammanblandningar och förändringar som blivit mer eller mindre vedertagna är till exempel ”ta seden i vacker hand” istället för “ta seden dit man kommer”, liksom att “inte tala med galen tunga”, “göra två flugor på smällen” eller “den man ligger med får bädda”.

En ny variant som tyvärr känns aktuell i dag är ”man ska inte kasta sten på den som ligger” som är en sammanblandning av att “man inte ska kasta sten i glashus” och “inte sparka på den som ligger”.

En känd felsägning som många fortfarande säger på skämt myntades på 1980-talet då företagsledaren Refaat El-Sayed sa ”Här ligger en gravad hund”.

Mota språkpolisen i grind, del 4: Ett omstritt tecken m.m.

 

Den som använder semikolon vill bara stila. Det menade författaren Kurt Vonnegut. Men alla håller inte med. Tecknet har numera en egen dag (6 februari) och omhuldas av författare och litteraturälskare över hela världen.
Men när är det egentligen en bra idé att använda ett semikolon? Här tittar vi närmare på detta och på hur man skriver förkortningar.

Förkortningar kan vara bra att ha, även om det ofta blir det bättre flyt om du skriver ut alla ord i förkortningen (på grund av, och så vidare, det vill säga…). Men Ibland, p.g.a. t.ex. platsbrist eller i manualer och kontrakt, kan förkortningar vara på sin plats. Tänk då på att sätta punkt mellan bokstäverna men däremot inte mellanslag:

m.m.

p.g.a.

o.s.v.

Det finns ett antal vedertagna varianter som osv. och dvs. Var bara konsekvent genom hela texten.

Semikolon, detta mellanting mellan punkt och kommatecken, är en riktig vattendelare. Vissa älskar det, andra uppfattar det som snobbigt och överflödigt. Faktum är att det nästan aldrig är påkallat att använda ett semikolon, annat än som avdelare inom längre uppräkningar.
– I butiken finns alla möjliga saker: stekspadar, silar och grytlappar; högtalare, musmattor och webbkameror; dammvippor, hinkar och dammsugare.
Men glöm inte att själva uppräkningen ska inledas med kolon.
Frågan är ändå om det inte är bäst, att låta semikolonet vila, såvida du inte har stenkoll på hur det används. En studie har nämligen visat att bara ett av tre semikolon används korrekt.