Inte konstigt att begrepp som UGC (User Generated Content) hörs alltmer. För det tillrättalagda och smått enahanda med texter och bilder generade av maskiner börjar göra mottagarna matta.
En längtan efter något som känns mer analogt och äkta har växt sig stark i den maskininlärda myllan. En intressant parallell finns inom populärmusiken. Efter det digitala, syntiga, samplade och yuppiga 80-talet föddes grungen. Långhåriga musiker i slitna flanellskjortor spelade skränig rock med texter som fokuserade på känslor.
Nu, efter några år med AI-genererat innehåll, har en liknande trend potential.
Små skavanker och personliga egenheter som speglar den som har skrivit eller ritat blir något vi börjar längta efter även när det gäller content.
Så nu behöver vi inte skämmas för streck som inte når ända fram i en illustration, eller något ord som verkar ovanligt eller något malplacerat. För de där sakerna levererar en viktig kvalitet: det märks att en människa har gjort det.
Leta fram lådorna med sax, papper, klister och tuschpennor.
Det börjar bli dags att skapa saker på riktigt igen.