En del skriver slarvigt med slang och kraftuttryck.
Andra stavar som krattor.
Men det finns värre synder en skribent kan göra sig skyldig till.

Idén med texter är att folk ska förstå vad vi menar. I alla fall är det ambitionen för oss som inte håller på med introvert mysticism, hemliga chiffer eller liknande.

Ändå är svårbegriplighet precis vad många satsar på när de ska nå ut. Av rädsla att tappa pondus tar de till en trist kanslisvenska eller smala branschuttryck som fjärmar texten från både budskapet och läsaren.

Risken är att målgruppen inte förstår, eller bara tröttnar och väljer bort det du har skrivit med en gäspning.

Här är några tips:

  • Undvik krångliga ord och specialuttryck. Utgå ifrån att alla ska kunna förstå, även de som inte är insatta eller har rätt utbildning.
  • Skriv aktivt. Hoppa över verben som slutar på s (orsakades, infördes, påtalades). Skriv hellre om texten så att det blir ett subjekt som står bakom: “Maskinen orsakade stoppet”, istället för att “Stoppet orsakades av maskinen”, och så vidare.
  • Ett vanligt misstag vid mer redogörande berättelser är att skriva alltför kronologiskt. Börja istället med något som väcker intresse. Gå vidare därifrån, bygg en berättelse.
  • Håll det kort. Långa utläggningar är ett typiskt nybörjarfel.
  • Se upp med man. Börjar man skriva man blir det lätt man hela tiden. Att skippa man är dessutom ett sätt att göra texten mer könsneutral.

Men hur ska vi kunna veta att vi är rätt ute? Alla har ju inte en duktig korrläsare till hands.
Fast det finns bra hjälpmedel. Surfa in på lix.se, där kan du testa dina texter utifrån ett så kallat läsbarhetsindex. Kan du komma ner i ett index som är max 50, helst under 40, har du börjat hitta rätt. Annars … skriv om och testa igen.