När det gäller framstående textmakare i historien så tänker de flesta kanske på namn som Dante Alighieri, systrarna Brontë, Ernest Hemingway och en del andra. Någorlunda hedervärda människor som huvudsakligen valde den smala vägen genom livet. Men så finns det de där andra … skurkarna som hade ordets gåva och fick en litterär karriär.
Här är några av dem.
  
Francois Villon, 1431–1463
Visst kom han från fattiga förhållanden, poeten Villon, eller de Montcorbier som han egentligen hette. En släkting såg dock till att han fick universitetsutbildning. Men Villon skippade den utstakade karriären inom kanonisk rätt. Istället slog han sig på brottets bana med våld, mord och stölder och lyckades med nöd och näppe undvika att bli hängd. Men han skrev också poesi som gått till historien, samlade i verken Det lilla testamentet och Det stora testamentet. Texterna speglade hans liv, och en av de mest kända dikterna – Balladen om tjocka Margot – handlar om en prostituerad kvinna som han hade ett förhållande med.

Lars Wivallius, 1605–1669
En språkbegåvad resenär, rumlare och sol- och vårare från Örebro som gav sig ut i Europa, möjligtvis för att studera de olika ländernas tungomål. I hans brottsregister finns bland annat att han lyckades få en skånsk adelsdam på kroken, under förespegling att han – son till en fogde – var friherre. Han satt på kåken i en rad länder, och det var då han skrev poesi, ofta naturlyrisk, som är representerad i alla betydande antologier över svenska klassiker. En av de mest kända är Klagevisa över denna torra och kalla vår, enligt myten skriven i en dåligt uppvärmd cell. Banan som brottsling byggde även upp ett intresse för juridik, och när han så småningom stadgade sig och lämnade den kriminella banan utvecklades han till värsta sortens rättshaverist. Kuriosa: Wivallius hette egentligen Larsson, men tog sitt namn efter gården Vivalla i Örebro, som även gett namn åt stadsdelen Vivalla.

Jean Genet, 1910–1986
Få författare är väl mer förknippade med kriminalitet än Jean Genet, en skribent som framhöll att han älskade fängelser. Bland annat för att ha tyckte att den exklusivt manliga världen var det perfekta stället att ragga på. Genet är en ikon inom gay-världen. Han skildrade ett universum där brott och utlevande sexualitet gick hand i hand. Meriterna som brottsling verkar dock inte ha varit alltför graverande. Han förefaller mer ha varit en småkriminell och tjyv, men hamnade även på polisens radar eftersom han prostituerade sig. Sin världsbild skildrade han bland annat i Tjuvens dagbok från 1949, hans mest kända verk. Matrosen och stjärnan från 1947 blev filmad av tyske regissören Rainer Werner Fassbinder 1982. Senare i livet blev Genet etablerad som författare och intellektuell, och skrev bland annat essäboken Giacomettis ateljé – om skulptören Alberto Giacometti som han sökte upp i Paris.

Mark ”Chopper” Read, 1954–2013
Australiensaren Read började som gängkriminell, utvecklades till en hårdhudad mördare och blev med åren en av landets mest kända personer. Mest verkar de ha handlat om andra banditer som Read tog av daga. Vid något tillfälle i livet började han även skriva böcker. Debuten From the inside kom 1991, en samling brev med anekdoter från fängelselivet som han skrev när han satt inne i Melbourne. Han har även givit ut en barnbok, Hooky the Cripple, om en puckelrygg i 1500-talets Italien som blir mobbad, men som ger igen på ett manér som minner om hur författaren själv brukade ta sig an sina fiender. Så småningom muckade Chopper Read och satsade med viss framgång på en karriär som underhållare och författare. Han medverkade bland annat i reklamfilmer med budskap som riktade sig mot rattfylleri och våld i hemmet. När han 2013 var döende i levercancer ställde han upp i tv-programmet 60 minutes och passade på att erkänna några ouppklarade mord från förr.

Issei Sagawa, 1949–
Chopper Read och en del andra får ursäkta, få kriminella skribenter kan överträffa japanen Issei Sagawa – även känd som kannibalen från Kobe. 1981, när han pluggade litteratur på Sorbonne i Paris, bjöd han in en klasskamrat på middag, sköt henne och åt upp delar av kroppen. Han åkte fast, men blev förklarad som mentalsjuk av rätten och satt inspärrad några år. När han så småningom kom ut började han skriva böcker – bland annat om sitt brott. Han var ett tag något av en tv-kändis och blev osmakligt nog inbjuden att skriva restaurangrecensioner för den japanska tidskriften Spa. Den svenska ekonomiprofessorn Michael Dahlen har med en intervju med honom i sin bok Monster från 2011.