I fjol fick hennes debutbok Mjölkharen fint mottagande och i vår kommer uppföljaren.
Tina Norin är kommunikatören som blev författare på fritiden, och gick från att skriva pressmeddelanden till spänningsromaner.
Hur vässar hon sina texter? Och hur får man till en bra intervju?
Här är hennes bästa tips för att få språket att svänga.
Från en ganska anonym tillvaro som pressekreterare på Västra Götalandsregionen till författare på Piratförlaget*. Hur gick det till?
– Jag har alltid skrivit mycket, både privat och i jobbet, men ville utvecklas. En skrivarkurs på Folkuniversitet blev startskottet till en längre berättelse. Resultatet blev manuset till Mjölkharen. Att bara spara det i datorn kändes dumt, så på chans skickade jag det till några förlag. Ett efter ett kom svaren; refuserad, refuserad … Sista förlaget att svara var Piratförlaget och de var intresserade. Då blev det så, vilket var jätteroligt.
Nu är du på gång med bok nummer två. Hur hittar du dina historier?
– Det är lite störigt, men min hjärna klurar ständigt på berättelser helt automatiskt. Idéer dyker upp överallt, i duschen, på bussen eller i samtal – och jag antecknar rubbet. Det är ett brett insamlande, allt kan komma till användning. När jag sedan väl skriver blir det sådant som jag själv vill läsa. Jag skriver för en målgrupp som precis som jag gillar gåtor, historiska berättelser och familjemysterier.
Som kommunikatör och gammal reporter är du van skribent. Hur ser din skrivteknik ut?
– I jobbet är handlar det oftast om rak och tydlig information. Faktabaserat och med torrt korrekt tilltal. För mitt skönlitterära skrivande tar jag hjälp av idéerna jag samlar på mig. De är liksom bränslet. Så fort jag sätter mig vid datorn hemma får jag flow. Det är som att öppna en kran – jag skriver mycket och snabbt. I det läget struntar jag i detaljer, språk och regler. Det behöver inte bli jättebra, det viktiga är att få ur sig material. Det som tar tid är att redigera och sålla i textmassan. Att strukturera, mejsla ut karaktärer eller bygga spänningskurvan som får läsaren att vilja fortsätta.
Hur ger du dina texter flyt?
– Jag läser dem för mig själv, om och om igen. Ändrar, stryker, lyssnar på nytt. Det är som om en inbyggd rytm gör att jag känner vad som fungerar. Är något stolpigt så hörs det. Jag läste om en författare som först bestämde hur många ord varje kapitel skulle ha. Sedan skrev hon på tills hon uppnått det. Det skulle vara hämmande och aldrig fungera för mig.
Däremot har insikten om ljudbokens betydelse börjat påverka mitt skrivande. I dag är det fler som lyssnar än läser själva. Att försöka anpassa sin text för högläsning av någon annan än en själv kan vara lite begränsande.
I övrigt gillar jag att finslipa och skärpa språket. Att vända och vrida på ord. En författare som är duktig på det är norrmannen Lars Mytting. Han skriver sparsmakat. Med få, men väl valda ord, lyckas han beröra och fånga essensen i hur något ser ut, eller hur en person är.
Är du självkritisk?
– Mycket. Men att upptäcka brister på egen hand kan vara svårt. Därför är det bra att låta andra läsa ens texter. Familjemedlemmar i all ära, men man kanske inte ska lita för mycket på dem.
Hur kom du runt det?
– Mitt första manus bollade jag tidigt med ett par läsande vänner, som kunde ge konstruktiv kritik. Jag anlitade också en lektör genom Författarcentrum Väst. Man är anonyma för varandra, och får rak och ärlig återkoppling på sin text. Det kostar en del, men är väldigt nyttigt. Och på ett förlag kommer även redaktören att ge dig återkoppling. Min noterade bland annat upprepningar. Som att mina karaktärer i det tidiga 1900-talets Paris rökte hela tiden. Och att det drogs efter andan på många ställen. Det typen av kritik är bara positiv. Skriver du i jobbet, be kollegorna syna din text.
Någon gång kör du väl fast?
– Gud ja. Sällan i den kreativa skrivprocessen, men väl i redigeringsarbetet. Plötsligt inser jag att en karaktär inte är så tydlig som jag önskar, eller att något saknas. Lösningen? Släpp texten. Gör något annat. Ta en promenad. Sov på saken. Alla texter blir bättre av en paus.
Vad stör du dig på i andras texter?
– Det händer allt mer sällan. Jag har slutat bry mig om sådant som jag aldrig kommer att vinna. Felaktig användning av före och innan, till exempel. Men skribenter som inte skiljer på de och dem, det stör mig, även om det numera är en åldersmarkör och i mångas ögon indikerar att man är gammalmodig.
Använder du AI?
– I jobbet, jättemycket. Som när det gäller att bearbeta eller sammanfatta stora textmängder. Men inte till att skriva. Det lockar inte heller. Jag har inga problem att få ur mig bra berättelser. Det skulle dessutom frånta mig min kreativa process.
Bästa knepen för att få till en bra intervju?
– Får jag välja föredrar jag fysiska möten. En bra sak att inleda med är att ta en kopp kaffe. Det blir avspänt och ger möjlighet att prata om annat. Att ta en promenad tillsammans och göra intervjun under tiden är ett annat tips. Då kan det vara svårare att fånga upp det som sägs, men jag har tränat upp minnet så att jag får ihop texten ändå. Och det går alltid att stämma av i efterhand; var det så du menade? Det brukar de flesta uppskatta.
Ibland vill någon börja med att dra fram en Powerpoint. Det är ingen bra utgångspunkt för en intervju. Då brukar jag säga att ”nej, det är dina ord jag vill ha. Powerpointen kan du kanske mejla till mig i efterhand”. Det brukar fungera.
*Piratförlaget grundades av Ann-Marie Skarp och Jan Guillou och har bland annat givit ut författare som Anne Holt, Mark Levengood, Mikael Niemi och Liza Marklund.
Fakta:
TINA NORIN, pressekreterare och författare
Ålder: 55.
Bor: I Sävedalen, Partille.
Aktuell: Författardebuterade med den historiska spänningsromanen Mjölkharen i fjol. Kommunikatör och pressekreterare inom Västra Götalandsregionen.
Bakgrund: Inom kommunikation och marknadsföring i privat och offentlig verksamhet, bland annat på GN Resound, Castellum och Mölndals stad.
Läser helst: Fysiska böcker.
Läser just nu: Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam.
Bok jag ofta återkommer till: Mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström.
När kommer nästa bok? Skymningskören släpps i april 2026.
Fler skrivtips från Newsroom: