”Större än jag, heter det!”.
Hört den kommentaren någon gång?
Säkert, eftersom det är en av de lägst hängande frukterna för språkbesserwissrar.
”Större än mig”, den så kallade objektsformen av uttrycket, anses felaktig. För det är ju subjektsformen, ”större än jag”, som gäller.
Eller?
Det vanligaste argumentet för att subjektsformen är rätt, och objektsformen hopplöst fel, är att om du lägger till ”är” efter pronomenet … då låter det konstigt med objektsformen: större än mig är.
Med subjektsformen, däremot, klingar det klart och fint: större än jag är.
Glöm invändningar som att ”jo, men nu lade jag ju inte till ett ”är” efteråt. Och att språkkänslan verkar vara på din sida är lösa skott när du får en språktorped på halsen.
Men torped eller besserwisser … det är ändå inte samma sak som en riktig språkvetare. Och enligt språkvetarna på Institutet för språk och folkminnen – tidigare Språkrådet – är båda versionerna faktiskt rätt.
Enligt dem är bättre än jag-modellen en satsförkortning, där det förväntas ett ”är” tillagt. Där betraktas “än” som en bisatsinledare.
Bättre än mig-lösningen däremot, är en prepositionsfras. Där analyseras ”än” just som en preposition.
Båda funkar alltså, och är lika korrekta! Enligt Institutet för språk och folkminnen har användningen varierat under flera hundra år.
Så låt dig inte tryckas ner av språkmobbarna där ute – i fikarum, mingelhallar och alla andra ställen där de verkar trivas som bäst.
De är inte bättre än dig!
Foto: Lukas, Pexels