Skriver du bara korta nyhetstexter – då är det här inget att satsa på. Men om du någon gång får chansen att skriva lite längre om saker som händer hos en kund eller på den egna firman, då kan det vara bra att behärska tekniken med miljöbeskrivningar.

Miljöavsnitten är en slags utfyllnad mellan fakta och citat. I korta nyhetstexter får de sällan plats, men om du ska få någon att trivas med att läsa en längre intervjuabaserad artikel så är det miljöbeskrivningarna som får läsaren att liksom känna texten, och gå in i den värld du målar upp.
Kort sagt, det här är textbitarna som gör det mysigt och trevligt att vistas i den avbild av verkligheten du skapar, vilket också gör att folk minns bättre vad de har läst. Dessutom är det något som ger extra glädje i skrivprocessen.

Så här funkar det: I exempelvis en typisk intervjutext börjar du oftast med en ingress på tre meningar, där den tredje meningen brukar vara ett citat. Efter det kommer brödtext i några meningar, innan det är dags för ett nytt citat. Ungefär så där skrider texten fram, som regel i max 2 000 tecken (inklusive blankslag). Bra så.
Men om du fått i uppdrag att skriva lite längre, kanske 3 500 tecken eller mer, då kan enbart brödtext och citat bli lite monotont och faktaspäckat. Det är alltså läge att göra snygga transportsträckor som bidrar till läsglädjen.

Ett typiskt ställe att lägga in lite miljö är direkt efter ingressen. Handlar det till exempel om en fabrik i en vanlig svensk småstad kan du försöka få in en till tre meningar om var du befinner dig och hur vädret är. Låt oss säga att fabriken ligger ett par kilometer utanför Skara. Då skulle det kunna låta så här.
”E20 är inte någon favoritväg för någon just nu. Ständiga arbeten för att få till fler filer, och ett segt tempo i trafiken. Vid avfarten till XX-industriområde syns kyrktornen på Skara domkyrka torna upp sig mot de grå molnen. Vi befinner oss i Bert Karlsson-land.”
Efter det passar det bra med ett citat, gärna där den du intervjuar träder in i handlingen. Exempelvis med något som knyter an till beskrivningen.
”– Ja, jag såg Bert här borta på Coop förut när jag var och handlade kaffe, säger XXXX.”

Om personen du intervjuar inte själv tagit upp tråden kring ortens mest kända person gäller det att du själv har fört in samtalet i den riktningen. Det är också något du kan göra i efterhand, när du kommit på att Bert passar in i miljöbeskrivningen. Ring upp och ställ lite frågor om saken.

Väl inne i fabriken ska du slå på alla sinnen. För miljöbeskrivningar handlar om just sinnesintryck. Så var aktiv med anteckningsblocket och notera hur det luktar och låtar, om ljuset är starkt, om det är en skrovlig yta på något du rör vid, smakar kaffet de bjuder på gott eller är det rena rävgiftet som har stått och småkokat sedan sex i morse? Finns det en kaffekonnässör på plats som har sett till att firman investerat i en exklusiv espressomaskin? Det där är småsaker som du kan använda dig av och skapa beskrivningar.
Typ: ”Den nya fleroperationsmaskinen skiner som en nyputsad rymdraket på verkstaden. Men inne i fikarummet där XX slår sig ner med en minimal kopp, som hämtad från en romersk piazza, är det espressomaskinen som regerar.
– Dyr som f-n, men värd varenda öre, säger XX.”

Ungefär så där går det till. Fast det kräver lite träning. Ett knep är att kolla hur journalister eller författare du gillar gör, och härma. Men tänk på att det kan bli överlastat och konstigt. Så testa dig fram lite, läs själv igenom texten från början till slut några gånger när du har fått ihop ett utkast. Låt sedan andra läsa och komma med synpunkter, och var beredd på att stryka om något känns fånigt. Miljöbeskrivningar är just utfyllnad, och det är med dem den gamla devisen kommer bäst till nytta: ”Kill your darlings”.

Foto: Heiner, Pexels