Kvällstidningsjournalister gör inte alltid allt rätt. Det kan vara slarvig källkoll, fokus på oväsentliga saker eller att de ger sig iväg i blodtörstiga drev. Men en sak brukar de vara bra på: att skriva så att folk blir sugna på att läsa.
Det där med att behärska det stilistiska är viktigt. En bra story förtjänar helt enkelt en inramning som gör att ingen missar den. Ännu viktigare är det om du skriver om saker som inte är så spektakulära, formulerar du dig på ett trist sätt försvinner budskapet i bruset.
Här är sex vanliga fel som amatörskribenter ofta gör, saker som gör texten sämre och får dem att tappa läsare.
- Passiva verb. När saker ”görs av någon” istället för att ”någon gör saker” – det är ett typiskt sänke. Texten förlorar sin spänst och blir tråkigare.
- Långa ingresser. Inledningen på texten är en slags reklam för fortsatt läsning. Den ska vara kort och intresseväckande, inte en långrandig berättelse i sig. Nöj dig med tre meningar.
- Kreativa sägeverb. En klassiker i sådana här sammanhang är att den som skriver tycker att det blir tjatigt att använda
”säger” när de ska avsluta ett citat. Istället börjar de laborera med ”avslutar”, ”menar” etcetera. Ett manér som stör och skapar onödiga markörer. - Ännu värre blir det när författaren inte kan hålla sig ifrån att lägga till beskrivningar till sägeverbet i stil med ”avslutar hon och ler glatt”, en anvisning till läsaren som mer förstör läsarten än lyfter den. Beskrivningar av det slaget passar över huvud taget dåligt i nyhetstexter. Spara dem till dina reportage, och se då till att göra egna, självständiga meningar av beskrivningarna istället för att krydda dina citat med dem.
- Man. Ett av de mer typiska kännetecknen för en amatör är att han eller hon frekvent skriver man istället för mer tydliga pronomen som han, hon, jag, vi och så vidare.
- Utropstecken. Visst, ibland behövs de. Men knappast oftare än i en på hundra texter.