Ordens idé – en långvarig batalj

Content – i USA började det användas i den betydelse det har för vår bransch i början på 2000-talet. Här i Sverige? För fem, sex år sedan dök det upp på allvar. Vi gjorde i och för sig liknande grejer redan tidigare – men kallade det något helt annat. Nu har branschen sedan länge kopplat ihop ordet med beprövade kompetenser och stoppat in dem i snarlika, men ändå lite annorlunda sammanhang. Samma, samma – men ändå nytt och lite mer intrikat.

Det kanske inte gäller just content, men en del ord verkar liksom komma av naturen. Mamma och pappa, de finns i rätt många språk. Banka, raspa och snarka – typiskt ljudhärmande uttryck, lätt att förstå hur de uppstod. Men hur är det med existensen av begreppen för det som orden beskriver? På medeltiden inleddes en flerhundraårig strid om det här. Fanns det liksom en mall för det som orden betyder, redan innan vi har uppfunnit själva prylen? Har Gud givit oss en massa färdiga begrepp som bara ligger och väntar på att bli upptäckta? Stolens idé, låg den liksom i träda tills människan skulle få snilleblixten att tillverka en? Samma sak med cykeln, helikoptern och drönaren. Bland andra Platon och Aristoteles hade idéer om saken.

Men på 1300-talet träder skärpte munken William av Ockham in på den här scenen och startar en ny och långvarig diskussion. De så kallade universalierna finns inte, enligt Ockham. Orden är bara ljud, tomma på innehåll, om vi inte själva kopplar ihop dem med saker omkring oss.

Sedan länge anser de flesta av oss att Ockham vann den striden.

Och även om det var rätt ovant i början är det väl bara att erkänna: Det känns rätt bra att Content och Native skåpade ut uppdragsjournalistiken och artikelannonserna och skapade något nytt och intressantare.

Orden som säljer – utan en bra rubrik ligger din text dåligt till

 

“Prime får sex partners” – i förra veckan fick nyhetssajten Dagens opinion till det med en av sina rubriker. Bara ett mellanslag från något helt annat än vad artikeln handlade om. En slump? Tror inte det, snarare ett verk av en hyfsat driven rubriksättare som inte kunnat låta bli. Ett internt leende i mjugg som sannolikt de flesta läsare också lade märke till.

Rubriker är en konstart för sig, något som bäst slipas på en kvällstidningsredaktion med hårdast möjliga konkurrens om tårarna. Rubriken är också en av de där sakerna som tydligast visar om en ovan skribent varit i farten.

Det blir lätt bara en överskrift, som man säger lite föraktfullt i branschen. Några intetsägande ord som inte lockar till varesig klick eller lösnummer.

Det krävs både övning för att behärska den här textgenren, kortare och mer koncentrerad än en japansk haikudikt. Några knep finns att ta till. Ett är att utnyttja film- och romantitlar. På spaning efter en vinst från förr, om ett bolag med problem, eller En man som heter Jörgen, Erik eller vad som helst för nyhetsbrevets porträtt på nya avdelningschefen. Det retoriska greppet allitteration är ett annat knep att ta till, med flera ord i rubriken som börjar på samma bokstav: Kicki hade koll på kickoffen eller Sam – en supersäljare.

Allra bäst blir rubriken om den har en koppling till bilden. Det gäller att tänka till, vad i bild eller text går det att hugga på. Gör en massa olika utkast, pussla om bland orden, vänd på meningarna och se vad som händer. Plötsligt sitter den där, den bra rubriken som gör att din text får de läsare den förtjänar.

Några klassiska löpsedelrubriker:

“Gudrun Schyman spelar in erotisk film tillsammans med sin ex-man” – Expressen.

“Guillou hemlig sovjetagent” – Expressen. 

“Jag blev förrådd av prästen” – DN. 

Så blir contentåret 2017

Influerare fortsätter att vara en trend inom content. Och att ha ett högre syfte än att bygga varumärke eller sälja en produkt är en ny strömning. Dessutom fortsätter rörliga medier att vinna mark medan e-posten gör oväntad comeback – det är några av de saker som kom fram under branschsammankomsten Swedish Content Day.

Den 25 januari var det tomt vid en rad skrivbord på landets contentbyråer. Det var dags för det årliga eventet Swedish Content Day i Stockholm.

Newsroom var på plats för att lyssna på en rad etablerade – och några upcoming – personer i branschen som framträdde med trendspaningar, lägesrapporter med mera om vad som händer just nu och vad som väntar runt hörnet i contentbranschen. Årets moderator var Anna Dyhre, föreläsare med employer branding som specialämne, och mest kända affischnamnet var underhållande retorikern Elaine Eksvärd.

Vad som är stort i branschen just nu? Enligt föreläsarna är syftesdriven content en trend. Det vill säga att ha budskap som går ut på att förbättra ett samhällsområde snarare än att sälja en produkt eller bygga ett varumärke.

Annat som kom från under dagen var att influencers – eller influerare som vi säger på svenska – fortsätter att vara något att förhålla sig till. Men det gäller att hitta rätt person att samarbeta med, någon som gifter sig bra med ens eget varumärke. Det räcker inte att leta upp en kändis vem som helst och tro att det räcker.

Och rörliga medier fortsätter att växa starkt och mer och mer plats i contentkanalerna.

Annat som vi enligt Swedish Content Day kan vänta oss av 2017 är att sociala medier får en backlash medan ett av branschens mest välbekanta och beprövade medier, eposten, får en viss renässans. Det får även text och tryckta medier enligt branschgurun Joe Pulizzi som inte var med på Content Day, men som i en spaning om 2017 på contentmarketinginstitute.com skriver att “writing still counts, perhaps more than ever. More than not, marketers are abuzz about social media and video without comprehending that most of our communication is still text- and story-based”.

Mer om vad som sades på Swedish Content Day hittar du här.

Läs hela Joe Pulizzis spaning här.

Vad kan du om legendariska publicister – tävla om biobiljetter

Dagstidningarna har haft det jobbigt de senaste decennierna. En del har lagts ner, andra har blivit tunnare och fått det tuffare. Men under 1800- och 1900-talet … då såg det annorlunda ut.

Testa dina kunskaper om journalistbranschen, dess ikoner, myter och skrönor och tävla om biobiljetter.

Under 1800- och 1900-talet föddes en rad stjärnor i branschen, kvinnor och män som modigt gav sig ut med reseskrivmaskiner till krigsskådeplatser och rapporterade hem till människor som vid frukostbordet tog del av deras äventyr i stora prassliga tidningar. Men vad kan du om journalistbranschen, dess ikoner, myter och skrönor?

Testa dina kunskaper i Newsrooms tävling där det gäller att svara rätt på tio frågor. Tävlingen pågår till den 24 februari då vi drar en vinnare bland dem som svarat bäst. Presentkort på två biobiljetter är vad som står på spel.

Obs, du måste vara inloggad på Facebook för att vi ska kunna se vem som svarat. Inget eget Facebook-konto? Det går även bra att skicka in dina svar med mejl till Thomas Drakenfors.

Till tävlingen!

Nyhetsbrev i nobelpristagarklass

AI, artificial intelligence, tar snabbare och snabbare steg ut från tekniklaboratoriernas korridorer och in i vår vardag. Utan att reflektera över det så mycket går vi redan runt med den här teknologin i våra fickor, varenda ny iPhone har sin hjälpreda kallad Siri – en slags privat callcenter som svarar på frågor om allt från religion och politik till hur du ska hantera problem i vardagen. Siri blir lite smartare för varje gång du använder henne och man går hela tiden och funderar på vad hon kommer att klara om några uppdateringar?

Brittiske fysikern Stephen Hawking är oroad över det här och spår att datorerna så småningom kommer att klura ut vilken makt de har och tar kontrollen, den biologiska intelligensen blir utdaterad och förslavad. En servicesektor för de digitala härskarna.

När det gäller något av det allra mest mänskliga och personliga – hur vi utrycker oss i skrift – gör datorerna framryckningar. Wikipedia är redan smockfullt av datorgenererade texter som verkar tillräckligt klara och koncisa för att bräcka en del medelmåttor. De saknar bara det där personliga.

Men om maskinen inte har samma intressanta egenheter som oss av kött och blod finns det inget som hindrar att de blir hur vassa som helst på att imitera. I framtidens ordbehandlare kanske vi bara kan mata in lite sköna parametrar från författare eller skickliga retoriker – en tredjedel Donna Tart, lite Churchill och Ferlin. Sedan är det bara att skriva in trista fakta, trycka på enter och låta maskinen spotta fram ett mästerverk. Välj vilken nobelpristagare du vill, låt Hemingway skriva firmans nyhetsbrev eller redigera förlagets mediokra mänskliga manus.

Möjligtvis får programmakarna hosta upp lite royalties till förlaget som äger rättigheterna till författarens verk, men det går säkert att lösa. Sedan, när robotarna blir lite bättre kanske det går att få “the full experience”? En blade runner-Ernest som både super och hänger i krigshärdar som aldrig förr utan att bli deprimerad och trött på livet.

Och som aldrig missar en deadline. 

Alternativ som skaver

Språket utvecklas hela tiden. Knappt har vi hunnit plugga in förra årets nyordslista med utryck som influerare och filterbubbla förrän det är dags att lära oss nya. Alternativa fakta till exempel. Egentligen inget helt nytt, det finns belagt redan i början av 90-talet, men utan att få något ordentligt genombrott. Förrän nu.

Konstigt nog verkar alternativa fakta alltid plocka åt sig rätt många anhängare, hur galna de än är. Som när forskaren Olof Rudbeck i slutet av 1600-talet gav ut ett större verk, Atlantican, där han påstod att mänsklighetens vagga var i Sverige. Det sjunkna Atlantis som Platon skrev om var inget annat än gamla Svedala, jo men. Eftersom Rudbeck redan var uppburen forskare, han upptäckte lymfkärlssystemet, och eftersom Sverige var en stormakt som gärna körde med lite propaganda, var det många som tyckte det lät riktigt bra.

Ett annat exempel är när franske historikern Robert Faurisson och en del andra började hävda att förintelsen av judar under andra världskriget var något av en bluff. 

Alla bilder och vittnesmål… Nja det har nog ändå inte hänt. 

Eller när Galileo påstod att jorden snurrar runt solen. Näpp, inkvisitionen hade alternativa fakta. 

Lite makt och pondus bakom så kan det mesta få fäste, även om det skaver ordentligt.

Världens vitaste hus

Ja, så har det hänt då. Det som ingen trodde på. Fastighetsmagnaten Donald Trump har börjat flytta över en del av sitt bohag till 1600 Pennsylvania Avenue. Inte utan att man undrar vad han tar med sig. Hårfönen? Sina inramade omdömen från New York Military Academy (bland annat lär han ha fått högsta betyg i ordning och uppförande)?

2011, under den årliga middagen för journalister som bevakar Vita huset, skämtade Barack Obama inför publiken – bland andra Trump själv – om att ”the Donald” hade viktiga saker att ta i tu med om han blev president. Som att utreda om månlandningen 1969 verkligen ägde rum, att ta reda på vad som hände med utomjordingarna i Roswell 1947 och att göra om Vita huset till hotell och kasino – med lila neonskylt, presidential suite och golfbana.

I dag är det en slags arketyp för en makthavares boning. En marängbakelse i trä, stål och betong med minutiöst tuktade omgivningar. Man får känslan av att gräsmattornas strån mäts med linjal.

Huset byggdes 1792, elva år efter att de amerikanska revolutionärerna besegrat britterna. Då var det en besvärlig vildmark byggjobbarna fick ge sig in i med sina verktyg. Många av dem som skapade den här kritvita byggnaden var förresten svarta slavar.

I början hette det inte alls Vita huset. Byggnaden hade olika färger och kallades olika saker, lite beroende på vem som bodde där, som Presidential Palace, Presidential Mansion och Presidential Castle.

Speciellt vitt blev det inte förrän efter att britterna härjat under 1812-års krig. Hela kåken brändes ner och i princip var bara ytterväggarna kvar. När palatset byggdes upp igen målades det om i vit färg – förmodligen för att dölja rökskadorna på exteriörerna – och har fått se ut så sedan dess. Först kring 1818, när femte presidenten James Monroes regerade, började amerikanerna säga Vita huset på allvar.

Men det mer officiella namnet var Executive mansion ända tills Theodore Roosevelt flyttade in i början av 1900-talet.

Obama skämtar om Trump: https://www.youtube.com/watch?v=k8TwRmX6zs4

Barn behöver bli bättre på källkritik

Aldrig förr har nyheter och fakta varit så lättillgängliga som nu. Upp med telefonen ur fickan och googla, snart sitter du inne på specialiserad information om i stort sett vad som helst.

Men lika gammalt som delandet av kunskap är spridningen av myter, ogrundat skvaller och renodlad propaganda. Det har inte direkt blivit bättre när sociala medier tagit över mer och mer av nyhetsspridningen – en miljö där dagens barn vant sig vid att okritiskt hämta in sina kunskaper om vad som händer i världen.

Enligt en artikel i The Wall Street Journal har amerikanska universitetet Stanford gjort en studie som visar att 82 procent av dagens mellanstadieelever inte ser skillnad på ett sponsrat inlägg på nätet och riktiga nyheter gjorda av journalister. I artikeln står det också att två av tre mellanstadieelever inte heller kan se någon anledning att misstro ett inlägg på Facebook eller Twitter från exempelvis en bankchef som påstår att dagens ungdomar behöver se över sina finansiella strategier.

Nu vidtar flera av företagen bakom sociala medier mått och steg för att begränsa spridningen av falska nyheter. Även ett växande antal skolor har enligt artikeln tagit upp tråden och försöker lära barnen att bli lite mer kritiska när de väljer sina källor på nätet.

Men, skriver The Wall Street Journal, frågan är om det hjälper. För i samma takt som nätet tagit över kunskapsdistributionen har färre och färre skolor tyckt sig ha råd med egna bibliotekarier, en yrkesgrupp som tidigare brukat lära ut färdigheter i saker som research och källkritik. Även allmän kunskap om medier har enligt artikeln ”glidit in i marginalerna i många klassrum”.

Fotnot: Å andra sidan – för att föra in lite källkritik även i den här texten: enligt Statens medieråds enkätundersökning Småungar och medier från 2015 är TV – där riktiga journalister oftast sköter nyheterna – den dominerande plattformen för barns nyhetskonsumtion. Och även om Statens medieråds undersökning bekräftar att papperstidningen tappar till nätet när det gäller var barn tar del av nyheter är skillnaden mot den undersökning som gjordes några år tidigare ”dock tämligen små”.

Läs hela artikeln (Most Students Don’t Know When News Is Fake, Stanford Study Finds) här.

Läs undersökningen Små barn och medier här.

Preppa för 2017 med årets ord

Saker som händer under ett år sätter sina spår. Inte minst i språket, som fått en rad nya ord, skapade utifrån samtida fenomen.

USA: s blivande president till exempel, den 45 i ordningen. Han hade en speciell stil när han debatterade. The Donald påstod en massa saker varav en hel del verkade ha rätt risig täckning i verkligheten. Men han är inte ensam om att ha för vana att kasta ur sig saker lite på chans och nu har alla som gör likadant fått ett epitet att förhålla sig till: de har blivit trumpifierade.

Under sommaren drabbades så gott som varenda unge – även rätt många vuxna – av en epidemi i form av mobilspelet Pokémon Go. Till de flesta föräldrars glädje var den tydligaste symptomen att glåmiga och stelsuttna barn lämnade sina mörka datorkammare och gav sig ut på promenad i solen för att samla figurer i spelet. De gick på pokenad.

En annan trend i andra riktningen är preppare – människor som blivit så rädda för terror, krig, epidemier och annat hemskt att de börjat samla på sig konserver, batterier och stearinljus ifall något händer. De förbereder sig för att snabbt kunna springa ner i källaren, dra igen sina strålningssäkrade järndörrar och stanna kvar inomhus tills faran är över. Ordet är en försvenskning av engelskans prepper, bildat från verbet prepare.

Självklart har prepparna en dator installerad i källaren och är bara uppkopplingen tillräckligt bra, trots kärnvapenkatastrofen som härjar ovan jord, kanske de råkar hamna i en filterbubbla. Alltså att nätets sökmotorer analyserat deras internatvanor och som nu serverar tillbaka ett urval av banners, annonser och annan information som är skräddarsytt just för dem.

Nåväl, det här är bara ett axplock av de drygt 40 ord som är med bland det snart avslutade årets nya ord. Hela listan finns på http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/nyord.html.

 

 

Fem års lobbyarbete har burit frukt

Nästan fem års hårt lobbyarbete åt vår uppdragsgivare, leverantörsorganisationen FKG med samarbetspartnerna Sinf och STD, bär till slut frukt.

I dag har närings- och innovationsminister Mikael Damberg meddelat att han skyndsamt vill ha ett toppmöte kring problemen med betalningstider i näringslivet. Jämte de båda arbetsgivare- och företagarorganisationerna Svenskt Näringsliv respektive Företagarna, är FKG den tredje part som bjudits in till överläggningarna vars syfte är att diskutera antingen en generell uppförandekod eller lagstiftning.

– Det känns som att ministern tänt till på vårt senaste debattinlägg där vi initierat införandet av en affärsetisk uppförandekod kopplat till kravet på hållbarhetsredovisning för större bolag, säger Göran Björklund, PR-konsult på Newsroom.

Han berättar att idén om uppförandekod kommer från Newsrooms arbete med att vidga sitt IR-erbjudande till att även omfatta hållbarhetsredovisning.

– I dag uppger företagen i regel att de ställer sig bakom antikorruptions- och vapenlagar eller är emot barnarbete i sina hållbarhetsredovisningar, men en mer preciserande affärsetisk uppförandekod är sällsynt.

Newsrooms uppdrag omfattar agendasättande debatt, pressbearbetning, myndighets- och politikerkontakt, politikerträffar, utveckla strategiska samarbeten, remissvar samt arbetet med att ta fram en affärsetisk uppförandekod för näringslivet.