Bokmässan är knappt över och Nobelstiftelsen har precis lyckats göra ännu en okänd ordvrängare till superstjärna. Men vem läser en poet?

Fast för en skribent är det ingen dum idé. Lite versrader kan ge glöd åt skrivspråket. Visst, en del passar bäst för grå kostym, ekskrivbord och ett porträtt på Wittgenstein på väggen.

Annat går rakt in i hjärtat, som Walt Whitman. Boken Leaves of Grass, med långa passager som ofta bygger mer på upprepningar än rim … många har härmat. Det är Whitman som Robin Williams – stående på en skolbänk – citerar i filmen Döda poeters sällskap. “O Captain my Captain!”

Rumlaren Charles Bukowski är en annan som inspirerat många, bland annat åtskilliga journalister. Rak, okomplicerad, effektivt och uttrycksfull. Men med ett innehåll som inte passar för känsliga läsare. Han gjorde en mängd diktsamlingar. Dessutom en handfull romaner, med skildringar från Amerikas bakgator, vilka blivit mindre klassiker. Bukowski var journalistutbildad och hade en förmåga att kickstarta en text på sätt som gör garvade kvällstidningsreportrar gröna av avund.

Men man behöver inte gå så långt. Bara några mil utanför Göteborg bor Pamela Jaskoviak, mest känd som krönikör i radio. Men även poet med ett snärtigt språk. I samlingen Svart Tulpan (Polycolor) blandar hon populärkultur och personligt med snygga komprimerade miljöbeskrivningar. Läs och lär.

Läs mer: Under några höstveckor har Västtrafik haft dikter uppsatta på fordonen i Göteborgs stadstrafik. Läs Newsrooms intervjuer med poeterna som deltog.

Hitta böckerna: Leaves of Grass finns i olika svenska översättningar, bland annat Strån av gräs från 1935. Leta på antikvariat, vilket även gäller för Svart tulpan av Pamela Jaskoviak. Flera av Charles Bukowskis böcker går att beställa i pocketversioner från Lindelöws förlag för några tior per styck.

Vinn en pocket: Ett ge bort-ex av Bukowski-antologin Drivved står i Newsrooms bokhylla. Intresserad? Klicka här för att delta i utlottningen.

Rök fritt, styck mord och press release – särskrivningarna både skapar förvirring och väcker språkrensarna inom oss. Men det är inte alltid så lätt att hålla isär begreppen, inte ens för den som har en väl utvecklad känsla för ord och stavning.

“Väl utvecklad” är förresten ett exempel där det går att göra lite hur man vill utan att betydelsen blir direkt förändrad. Skriver du isär blir det bara lite mer eftertryck på “väl”.  Men varför blir det så här? Många skyller på det engelska inflytande. Där är särskrivning mer regel än undantag.

Det finns metoder för att reda ut begreppen. På Språkrådet rekommenderar de att läsa texten i långsam takt och lyssna efter om ordet har en så kallad sammanfattningsaccent. Femton och fem ton till exempel. Fem ton saknar sammanfattningsaccent, liksom grön sak.  På sajten skrivihop.nu, en webbplats helt dedikerad åt att bekämpa särskrivning, tar de upp några svåra fall: svartabörshaj, näradödenupplevelse och bergochdalbana. Alla tre ska skrivas just så. Ihop.

Språkrådet bjuder på ett annat bra fall, det långa krångliga ordet kassaterminalsystem. Kassa terminalsystem är något helt annat.
Men det kan bli ännu roligare. Brunstens batterier till exempel. Vilka manicker ska man ha dem i? Och vad är en skygg lapp rädd för? Sjuk gymnast?

Lång, vindlande, omständlig, konstig kommatering. Det funkar för nobelpristagaren Claude Simon, men INTE i en tidningsartikel. En brödtext ska vara enkel.
Spänstig eller snärtig är andra bra egenskaper. Men hur får man till det? Aktiva verb är ett av de bästa tricken. Skriv “Zlatan nickade bollen”. Inte “Bollen nickades av Zlatan”.
Och använd tydliga pronomen. Som jag, han, de och Zlatan. Helst inte “man”, för då låter det som om du inte vill stå för vad du skriver. Dessutom, börjar man använda man så blir det lätt man hela vägen. Ett per text är okej, men helst inte fler.

Förutom i citat, där går det bra med man.
När det gäller sägeverben – menar, tycker, förklarar, hävdar och säger – finns det två olika förhållningssätt. Variation eller konsekvens.

Liksom de flesta språkvårdare inom kåren rekommenderar Artikelskolan konsekvens. Håll dig till “säger”.

– Börja köra lastbil igen, säger arrangören och sparkar Elvis.
“Säger” är slitstarkt och tål att upprepas.

Till sist, alla reportrars superklyscha – kill your darlings.
Stryk den där fräna formuleringen som du är så där extra nöjd med.
Ta den åtminstone i övervägande ett par extra varv.
Oftast är det bara du själv som tycker att den är bra.

Språkskolan rekommenderar: Martha Gellhorn, George Pelecanos, magasinet Filter.